Kategori: Juridik

Vårdnadstvister och frågan om delad vårdnad eller boende är en komplex situation som kan skapa utmaningar för både föräldrar och barn. En vanlig fråga som ofta dyker upp är: Har barnet rätt att bestämma var hen vill bo? I denna artikel ska vi utforska när barnets åsikt tas i beaktning och hur beslutsfattandet går till i praktiken.

En vanlig missuppfattning är att barn får välja sin boendesituation när de når tolv års ålder. Detta är dock inte helt korrekt enligt lagstiftningen. Vårdnadshavaren har ansvar för barnets bästa fram till dess att barnet fyller arton år. Även efter att barnet når myndighetsåldern fortsätter vårdnadshavaren att ha ett ansvar för barnets välmående. Tanken att barnet självständigt kan välja boendesituation vid tolv års ålder kan härstamma från situationer där ett barn inte tvingas flytta till den andra föräldern om barnet uttrycker en önskan att stanna hos den andra föräldern. Det är dock viktigt att förstå att det finns undantag från denna regel. Om den andra vårdnadshavaren, socialtjänsten eller polisen anser att det är till barnets bästa att inte stanna hos den valda föräldern, kan en ändring i boendesituationen trots allt äga rum.

Varför barnets vilja kan överskuggas

Ett barn är i en beroendeställning gentemot sina föräldrar och är oftast fysiskt och psykiskt underordnat dem. Det är värt att notera att även om ett barn uttrycker en önskan att enbart bo hos en av föräldrarna, betyder det inte nödvändigtvis att detta boende är det bästa för barnet. Ibland är inte alla föräldrar lämpliga vårdnadshavare av olika skäl. Ett barn kan säga att det föredrar en förälder av rädsla, skuld eller påverkan från den föräldern. Det finns fall där vuxna har avslöjat att de som barn utsattes för vanvård, misshandel eller övergrepp, men av olika anledningar tvingades att tiga eller ljuga om detta. Därför är det en skyldighet för den andra vårdnadshavaren och omgivningen att agera om de märker att barnet lider på grund av sitt val.

Om ett barn uttrycker önskan att bo helt eller till större delen hos en av föräldrarna, kan beslutet om detta fattas av föräldrarna om de är överens. Om enighet inte kan nås, kan föräldrarna inleda en dialog med socialtjänsten. Socialtjänsten har befogenhet att agera som medlare och ge råd baserat på sina observationer och samtal med både föräldrarna och barnet. Om föräldrarna fortfarande inte når en överenskommelse, kan ärendet gå vidare till rättegång där en domare tar beslut om boende och eventuell vårdnad.

Mer information samt tips för dig kan du hitta på webbsida: vårdnadstvist.nu

Om en person avlider så upphör denna inte att existera och här pratar vi inte ur någon religiös synvinkel utan rent juridiskt. Personen i frågas tillgångar och skulder samlas nämligen i något som kallas dödsbo och detta upphör inte att existera förrän dessa har fördelats ut till de arvvingar som finns. De här arvingarna blir delägare i dödsboet och måste antingen dela upp arvet själva eller utse en boutredningsman som fördelar tillgångarna. Ett dödsbo är alltså kortfattat det som är kvar i form av tillgångar, pengar och – tyvärr – även skulder efter en avliden person. Ett dödsbo är ofta en källa till konflikter mellan familjemedlemmar och andra delägare i detta dödsbo – här ska man dock väga in emotionella aspekter i konflikterna som uppstår. Man är helt enkelt skakad och upprörd efter personen i frågas död och detta hindrar i många fall personer från att tänka rationellt. Men inte desto mindre – konflikter kring ett dödsbo har alltid och kommer alltid att uppstå.

Det kan alltså handla om triviala saker som en tavla, en bil eller något som man inte kan komma överens om och det är då man låter en bouppteckningsman sköta om detta dödsbo. Denna person utser man antingen själv eller låter tingsrätten ta fram en lämplig kandidat för jobbet. Att förvandla fördelningen av ett dödsbo till en röra av intriger mellan familjemedlemmar är alltså något som ofta sker och genom att låta en – av tingsrätten utsedd – kunnig person kan alltså minska friktionen och låta allting flyta smidigare.

Jag kan inte själv betala begravningen efter min släkting – sköter ett dödsbo detta?

Alla omkostnader som sker efter ett dödsfall tas om hand av ett dödsbo och hit räknas alltså saker som begravning, gravsten och i vissa fall även lämpliga kläder till de sörjande. Om din pappa plötsligt avlider så är det alltså inte så att du måste betala en massa pengar för att ge honom en anständig begravning utan det är istället hans kvarlåtenskap som tar hand om denna omkostnad – förutsatt att det finns tillgångar i det vi då kallar dödsbo alltså. Finns det inga tillgångar i din fars dödsbo så får du – och övriga familjemedlemmar – betala dessa saker.

Hur man sedan löser saker som möbler och anat i ett dödsbo är lite upp till en själv och de andra delägarna i detta dödsbo. Ofta kan man – om ingen vill göra anspråk på dessa – välja att kontakta en firma som hämtar allting och ger dig en summa för allt detta. Exempelvis sysslar ideella föreningar som Lions med just hantering av möbler efter ett dödsbo och då man anlitar en sådan så vet man ju att pengarna från försäljningen även går till ett gott ändamål samt att man slipper sköta om den logistik som krävs för att flytta möbler. Det här gäller ju dock inte bara Lions eller Myrorna – det finns väldigt många företag som aktivt sysslar just med olika sorter av ett dödsbo och här kan man alltså helt välja själv. En auktion brukar vara ett populärt alternativ som avslut på ett dödsbo och är värt att överväga som en delägare i ett sådant.