Jag vågade återigen prova att vara Saraaa för en timme. Luften fylldes av tuttifruttidoftande bubblor. Huvudet svällde med glad musik och jag kände för att dansa, dansa!

På med läppstift och högklackat, och så svängde jag de lurviga i kristallkronan!

Ja, Saraaa har en kristallkrona i sitt rum (orättvist). I den svängde jag mig till toner av musik som dansade ut ur mina öron. Jag kände mig fylld av energi. Jag skrev av lycka. Jag var Saraaa!

Flickorna skålade och det var fest!

Sedan vaknade jag upp och var mig själv igen.  Satte mig själv på plats och tjurade resten av dagen…

Läs mer om: Jobbet, vänner

Phui! Första dagen på jobbet efter en livsuppehållande semester. Sånt är aldrig kul. Som att krypa ner i kistan igen. Typ ungefär.

Och inte blir det bättre av att man börjar dagen med en chock!
Kontoret var borta!
Fanns inte.
Tomt!

Ja, kan du tänka dig. Mina kära arbetskamrater hade tagit tillfället i kragen och flyttat hela företaget då jag låg på kurort och solade vaderna. När jag dök upp i dag – glad i hågen som en påtänd lärka – så var kontoret tomt. Helt tomt. Sånär som på en lapp där det stod:

”Vi ses i Nangijala!”

Men så lätt blir man inte av med mig. Å nej, jag går inte på det där tricket tre gånger. Jag spårade upp dem minsann. Man måste allt flytta kontoret längre än till närmsta stad för att undkomma mitt luktsinne. Jag hittade dem.

Jag bröt upp dörren till det nya kontoret och klättrade över barrikaden med en orörlig min (precis som det är vardagsmat för mig att klättra över barrikader, och det är det ju – nästan) och hälsade på alla som jag kunde finna…

Det var lite som att vara helt ny på jobbet det här att komma till ett nytt kontor i en ny stad. Jag var blyg och försynt och letade efter min plats (bordet till höger bilden ovan), granskade min omgivning med stora ögon och försökte klura ut vem man skulle fjäska för, vem man ostört kunde trampa på och vem man kunde fika med.

Och i morgon är en ny dag.

Läs mer om: Jobbet

En av mina jobbarkompisar har förgyllt vårt kontor med en ny kompis (jag avbröt semestern bara för att komma ner och hälsa på Siri).

Läs mer om: Jobbet

Nej, jag ska inte åka med stånd till en mässa, inte den här gången. Jag ska åka hyrmerca till reservatet.

Med två dagar kvar till min uppskjutna semester ska jag bevittna två möten som jag tror och hoppas kan vara bra för företagets framtid.

Och för första gången sedan den skandalomsusade resan till Skåne i september förra släpper de ut mig och Broder GrimM på vägarna tillsammans.

I Skåne gick vi utan mat en hel dag, från nio på morgonen till nio på kvällen. Sedan åt vi indisk mat på Stora torget dit sommaren dröjt sig kvar efter att ha övergett Sverige. Där åt vi nanbröd med varmt smör och socker som flöt omkring och gick direkt ut i blodet på oss. Vi skrattade och pratade högt och knäppte med fingarna efter garcon , och nöp servitriserna i rumpan och misstänktes vara fulla i största allmänhet.

Men det var vi inte.
Bara höga på socker och sommarnattens leenden.

Undrar vilka kullinariska äventyr vi får med oss hem efter denna resa?

Läs mer om: Jobbet

Se vad jag såg då jag kom till jobbet och guggade gruset ur ögonen. Nätt o Lätt hävdar att hon bara lämnat tillbaka sovsäcken som hon fick låna av mig och att den föll ner på golvet och att städtanterna som kommer en gång i veckan la upp den på min stol.

Ha!

Precis som om jag inte skulle känna igen en pik då den ligger och dräller på min stol.

Jag antar att det är det som är nackdelen med att rumla in en timme efter alla andra. De får så mycket tid på sig att hitta på hyss, mothyss…

Läs mer om: Jobbet

Läs mer om: Jobbet

Flickorna dansar på bordet, kollar in snygga killar på nätet och för värsta tampongdiskussionerna:

– Jag gick på toaletten för att byta tampong, men då glömde jag den.

– Ojdå, jag har haft min inne hela dagen. Jag kanske också borde byta.

– Jaså, det är det som luktar så?

AAAAAAHHHHHHHHHHHH! Jag och Oskar diskuterar om vi ska dela bil på vägen till psykologen för nu behöver vi terapeut.

Läs mer om: Jobbet

Jag och Marister besökte ett påstryckeri i Jönköping i går. De trycker upp en påse som vi tagit fram till vårt lilla företag här i Vadstena. Vi var med på ”intaget” som det heter för att kolla så alla färger blev bra.

Det var kul att tillverkningen låg i Sverige. Alla andra leverantörer vi hade la produktionen i Kina, men vår leverantör tillverkar i Sverige och exporterar till Kina. Men så var de ju grymt effektiviserade också.

De jobbar dygnet runt sju dagar i veckan och tillverkar 6,5 miljoner påsar i veckan! Tänk vad mycket det är! Och det är ändå bara ett litet företag i ett litet land. Tänk hur mycket plastpåsar som tillverkas varje dag i hela världen! Och plastpåsar är ändå bara en liten del i hela oljeindustrin.

Det känns lite jobbigt att vara en lydig kugge i konsumtionssamhället ibland. Under mina värsta ångestnätter får jag väl trösta mig med att våra påsar är gjord av 100 procent återvunnen plast, och att de är 100 procent återvinningsbara.

Som att sätta plåster på ett avhugget ben, ungefär…

Läs mer om: Jobbet, Rädda världen!