Brorsönerna gjorde rent min båt, Lilla Blöt, medan deras föräldrar vilade sig (och jag filmade). Sedan rodde vi till en hemlig ö som vi utforskade. Min mellanbrorson Erik döpte ön till Kissingen ”för den har vatten överallt”.

Barnen tyckte det var väldigt spännande roligt varje gång de såg bottnen. Det gör jag med… Men lite vuxen är jag väl. Erik skrek högt ”Jag ser botten! Jag ser botten!” då jag rodde in till stranden och det var typ 10 centimeters djup…

Sedan lärde min äldsta brorson Arvid mig att det växte vild vitlök på ön. Som råkostare tycker jag är extremt spännande. Jag blir mer och mer fascinerad av allt underbart gott som man kan äta från naturen. Och denna vitlök var inget undantag. Det smakade jättegott! Så här ser den ut:

Och när dragit upp roten ser den ut så här:

När man rivit av det yttre skalet är den klar att äta:

Sedan rodde vi in i en okänd kanal. Ser du trollet bakom Arvid? Ser du bumsofanten med den stora näsan?

Ser du tumlaren på bergsväggen? Såna bumsofanter ser man inte i Vadstena!

När vi kom tillbaka upptäckte vi att även toapapper kan bli bumsofanter:

Strandfynden blev: ett flöte, en bräda och en flaska whiskey. Mominpappan skulle ha varit stolt:

Sedan körde jag hem brorsönerna och deras ostyriga föräldrar. Maja fick sitta ensam och njuta av utsikten under middagen.

Innan de åkte hem gjorde Erik en råkostdrink, en smodi, med gräs och salt och kryddor och färgkritor. Det är gift, sa han. Den ska stå framme så tjuvarna dricker den:

Här är den, Bumsofanten som jag skrev om…