Man kan använda en snödriva som askfat. Smart…

Läs mer om: Lägenheten

Tänk, tre nätter i rad har jag drömt att jag är med i en nyårsrevy. Så för tio minuter sedan vaknade jag och bestämde att jag ska sätta upp en sådan!

Vadstena har ju ingen nyårsrevy.
Inte som jag känner till.
Inte än.

Men nu ska vi få det. Jag var visserligen knappt vaken när jag kom på det, men ändå. Visst är det en cool idé.

Vilka är med mig!

Läs mer om: Nyårsrevy

Upp tidigt.
Slåss med drakar.
Resa långt.
Hålla kurs i naturlig råkost.
Filma allt!
Komma hem sent.
Pussa på dig…

Här är en av de saker vi ska göra

Jag (vid matbordet): Kvinnors matvanor som underhållning är överskattad.

Kvinnorna (slutar äta): Va? Vad menar du?

Jag (oskyldigt): Ja, det är det…

Ibland måste man förklara de mest självklara saker…

Här har jag gjort det förr…

Oj, jag fick elräkningen för januari.
Jag kände för att elda upp den i kaminen.
1 300 kronor.
För en månad.
I en tvåa.

Sedan sa JV: Men vi flyttade ju inte in förrän 25 januari?

Det gjorde inte saken bättre. Visst, vi var ju här ibland och bar möbler och målade några hyllor. Då hade vi värme och lampor på. Men stängde av allt när vi gick för dagen.

Det var först den 25 januari som vi flyttade in.

Tänk om vi hade bott här hela januari, hur dyrt hade det inte blivit då?
Och hur dyr kommer februari bli?

Jag saknar min gamla etta där värmen ingick.
(Där betalade vi 600 kronor i kvartalet.)

Läs mer om: Lägenheten

Läs mer om: Dejsy

Läs mer om: Film och teve

Dejsy ville inte gå ut och kissa i morse.

– Jag kan göra det i morgon! pep hon och kröp djupare in under täcket.

Jag satte på henne armanikoftan och bar ner henne för trappan. Där såg jag att det blåst in en massa snö. Och då jag öppnade dörren var det en vall i vägen.

Att ta cykeln var inte att tänka på, haha… Och på trottoaren var det en meter snö — plus en snövall närmast vägen som jag fick kliva över med sjumilastövlarna. Dejy satt trygg i min famn och krävde att bli buren hem igen.

Eftersom man inte kunde gå på trottoaren fick vi gå på vägen. Bilarna fick snällt vänta medan min prinsessa bajsade.

När vi kom sprang Dejsy och gömde sig under täcket och har inte synts till sedan dess. Hon är väl som 99,9 procent av alla Sveriges bloggare och tycker vi haft tillräckligt med snö och vinter.

Det tycker inte jag. Jag skrattade som ett barn (eller som en galning) där jag halkade omkring i yrande snö och knappt såg handen framför mig.

– Hurra för mera snö! ropade jag. Då känns det verkligen som man lever!

Sedan gick jag in.

Läs mer om: Dejsy