Och på söndagen åkte vi helikopter. Jag var på väg att få åka helikopter då jag var fem-sex år ungefär och jag var med pappa och storebror på Näsinge flygfält. Men så bestämde vi att vi skulle åka nästa år istället… och så blev det inget av. Nu, typ trettiofem år senare, blev det äntligen av. Druttens sambo som syns här hade samma erfarenhet då man kunde flyga helikopter på Skänninge marknad, och hans pappa sa år ut och år in att de inte hade år utan skulle åka nästa år…

Läs mer om: dagbok

Trean har visat alla tre filmer i helgen. Om du inte rokade se dem – läs boken istället, för den är mycket bättre, eller kolla in den här filmen som dessutom bidrar med ett mycket mer logiskt slut…

Från howitshouldhaveended.com.

Läs mer om: Film och teve

JV tycker om alla dessa program om tonårsmödrar som väller ut genom teven och in i vårt föräldralediga vardagsrum. Nu har jag också fastnat för dem, och vad mer kan man säga än att det är synd om dem, människorna.

Jag sa till JV att om Maja blir gravid vid 16 så är det inte hela världen, bara hon bor hemma hos oss, så vi kan hjälpa henne ta hand om barnet. (Vi skulle inte sparka ut henne som vissa föräldrar i dumburken.) Men jag skulle inte bli glad om hon blev ihop med ett sånt där puckokamelhår som tonårsmammorna i teve.

Herregud!

En sak har jag i alla fall lärt mig. Ska man bli tonårsgravid ska man inte bli det med en amerikan. De verkar ju helt bombade!

I går såg jag ett sånt där program där killen var med på BB då barnet hans skulle tvingas ut, och alltså…. hade det varit Maja som var där och försökte föda barn med den där ursäten till man så hade hans enda smala lycka varit att han var på ett sjukhus för han skulle ha behövt vård då jag var klar med honom. Det är ett som är säkert! Jag led med mamman som såg ut att vilja slita honom i stycken men höll sig i skinnet för dotterns skull.

Och kvinnorna då? Ja, de är lite bättre, men de har sina sidor. Det verkar inte spela någon roll hur djävlig killarna är mot dem. De ”älskar dem ändå” och de är ”goda innerst inne” och man ”måste försöka, han är ju ändå barnets far”.

Det är den andra saken jag lärt mig av min lärare teven. Lyckas du sätta på en tonåring i USA så kan du göra vad du vill med henne sen. Hon kommer slicka dina fingrar som en slagen hund.

Däremot verkar folk från England vara rätt okej. Både män och kvinnor. I alla fall enligt vad jag lärt mig från att se på teve.

Men så har vi de danska unga mödrarna. Shit, alltså! Varje gång jag ser ett sånt avsnitt så får jag alla fördomar mot danskar bekräftade med smör och bröd. Tjejerna där verkar alla vara socialbidragsberoende kejderökande aggresiva bitchar som man helst bör hålla på ett stenkasts avstånd!

Fördomsfullt? Elakt? Tja, skyll inte på mig. Det är teve som gör mig sån. Jag tar inget ansvar för den. Förresten säger Maja att jag har rätt.

Ja, man skulle kunna tro att jag fått hemlig identitet och omlokaliserats till ny ort. Jag har lyssnat på Don Winslows bok I hundarnas våld i bilen några veckor nu… Det är en spännande bok som bekräftar vad jag alltid trott: att det inte är någon större skillnad mellan USA:s regering, polisen, den katolska kyrkan med påven i spetsen och den mexikanska maffian.

Jag tycker inte om att läsa deckare och kriminalhistorier och sånt, men jag tycker om att lyssna på dem! Spännande böcker gör resan kortare. Jag minns… eller rättare sagt: jag minns inte en resa mellan Strömstad och Vadstena då jag helt plötsligt vaknade upp i jämnhöjd med Omberg och insåg att jag inte mindes något alls från hela färden. Ingenting. Fem timmar av mitt liv var helt borta. raderat. Och hur hade jag lyckats köra bil då?

Nu, efter 23 timmar, lämnar jag Mexikos knarkkarteller bakom mig och har sällskap av Viveca Lärns karaktärer på Saltön. Och det känns väldigt underligt. Det är så tyst.

Jag förväntar mig ständigt att fete Emillie ska rycka fram sin Uzi och göra rent hus i Blomkvist tobaksaffär i sin jakt på en sockrad mazarin. Eller att Klabbe på Lilla Hunden ska visa sitt rätta jag och rekrytera turister från Stockholm att smuggla sillhalvor över Smögenbron. Och i bakgrunden finns den mystiske M1, El Patron i egen hög person. Vem? Kan det vara Baskermannen som delar ut kodade instruktioner mellan lottoraderna. Eller är det Mac Fie som ser så snäll ut bland sina blommor och sina humlor. Har han inte ett förflutet i den franska främlingslegionen?

Den som överlever får se…

Läs mer om: konst och litteratur

Jag har haft feberfrossa och kroppsvärk hela helgen. Fy bubblan. Det var så länge sedan jag var sjuk att jag helt glömt bort hur sjukt det är.

Hade egentligen tänkt vara sjuk i dag med, men det är ju rätt kul att gå till jobbet med så mina jobbarkompisar får chansen att tycka synd om mig där jag hulkar i ett hörn.

Men förnämast av dem alla var ändå prins Mandel, prins Rönn och prins Blåbär. De var så förnäma att de inte ens dök upp. Och det imponerade storligen på kungen, ska du veta. Istället för att komma hade de skickat var sin minister.

Prins Mandels minister bugade sig och sade att prins Mandel var så förnäm att han bara gick så han hade solen i ansiktet. På så sätt gick han alltid mot öster på morgonen och mot väster på kvällen.

Prins Rönns minister klappade sig på magen och sa att prins Rönnbär var så förnäm att han bara steg upp då det var dags att gå och lägga sig. Och han talade bara med folk som rest i ett år för att träffa honom.

Läs hela sagan här: www.bums.nu/sagor/139

Läs mer om: sagor