Jag var hemma hos några kompisar som inte får nog av hösten. de hade möblerat om och tagit bort tavlor från en vägg. Vad gör man då med spikarna som hänger kvar? Man hänger löv på dem…

Jag tyckte det såg mysigt ut. Mitt engagemang i inredningsdesign sträcker sig med möda till att städa någon gång ibland, då ingen av mina fruar gör det…

Läs mer om: dagbok, vänner

Stackars Lina, hon har lämnat Spaniens sol för Finlands skog. Nu säger hon på chatten:

Lina: det snöar!
Jag: VA?
Lina: det är sant .. det är typ 3 grader
Jag: skicka en bild till mig så lägger jag ut den på bloggen!
Lina: ska försöka ta bild… är lite mörkt och det är inte så stora snöflingor
Jag: är det mörkt?!
Lina: ja nästan .. skymning .. om en timme är det svart… klockan är ju 18 här nu
Jag: skicka en bild ändå, jag har redan börjat skriva inlägget

Läs mer om: vänner

Förrätten

Recept på fruktkräm.

Huvudrätten

Lumpia

Efterrätten

Recept på råpaj.

Gästerna

Läs mer om: vänner

Nu är jag i Norrköping där vi håller kurs för hälsobutikspersonal. Tänkte dela med mig lite av mitt liv.

I går var det sista natten med gänget. Jag och JV, Dana med mannen och barnen plus Lina med Anton. Lina ska flytta till Finland på fredag. Bara fram till december, men ändå…

Jag fick en dedicerad diktsamling av Dana, hennes diktsamling. Så nu kan jag kalla mig för bokdesigner om jag vill för det var jag som gjorde omslaget. Nu väntar vi bara på skivan som ska komma nästa år. Den ska Lina få designa.

Usch, jag har varit kvällstrött ett tag nu. Jag har lagt mig till med ovanan att vakna för tidigt, med huvudet fyllt med arbete. Det är väl ett typiskt stressymptom. Men så fånigt att ligga vaken och tänka på jobbet, då gör jag ju ingen nytta, blir bara trött av det…

Jag har försökt kompensera mina tidiga morna med att lägga mig tidigt, men det är ju svårt när man vill ha ett socialt liv också. När klockan var nio på kvällen berättade Dana en mycket spännande historia om en resa de ska göra till Frankrike, en inre pilgrimsresa, med en guru som heter Leha (www.leha.se).

Jag tyckte verkligen det var spännande att höra, men jag såg nog inte sån ut. Jag kan tänka mig att jag mest liknade en drogad zombie där jag satt helt tyst med stelt stirrande ögon. Det enda livstecknet jag gav var att jag gäspade stort ibland haha…

JV och Anton var inte trötta. De lekte ihop nästan hela kvällen. Jag tror Anton försöker förklara aerodynamikens finare principer här.

Läs mer om: vänner

Det här kan jag vänja mig vid, ser han ut att tänka… och därmed lägger han grunden för sin framtida olycka…

Detta var faktiskt första gången JV träffade Anton. Hon fick passa honom medan jag visade resten av familjen hur man bakar min berömda råpaj

(Rå bumspaj.)

Läs mer om: JV, mat, råkost/raw food, vänner

Världens bästa Lina med världens bästa Anton är hemma i Sverige. Det är första gång som Anton är hemma i moderlandet. Du känner förstås Lina från Spanienresan eller från hennes blogg.

Vi hade lunch i dag hos Dana och grabbarna. Det fick mig att tänka på bloggsmeknamn. Alltid när jag nämnder någon i bloggen så använder jag ett smeknamn… tills dess att de inte öppnar en egen blogg (som Lina som hade smeknamnet Li) eller debuterar som artister med egna låtar (som Dana som hade smeknamnet Libanon)… då åker smeknamnet ut och det riktiga namnet kommer in. Förvirrande?

Nåja, vi hade i alla fall lunch i dag. Dana hade gjort en underbar lunch med rödbetssallad, hummus, tsaziki, getost och tunnbröd som jag fick lära mig att äta på libanesiskt vis… och jag visade hur man gör mina berömda bumsbullar.

Det gick lite livat till med tre barn och en liten chihuahua. Nu undrar du förstås var min kära hustru var. Svaret är samma som det varit hela denna sommar: Hon jobbade.

Jag kan se det framför mig hur det skulle vara om jag och JV, låt oss säga rent hypotetiskt, skulle få barn; då skulle hon jobba medan jag rullar omkring på barnvagnen och fikar med tjejgänget hela dagen och diskuterar allt från ekologiska babykläder till amningsteknik.

Hur skulle det annars gå till?

Läs mer om: vänner

Nu var det länge sedan jag träffade Bertil och Sus. När han äntligen hör av sig är det för att be mig jobba. Han är fotograf i världsklass, hon är konstnär i samma klass. Tillsammans undervisar de på Hellidens folkhögskola.

Nu var de på studiebesök i mina vackra trakter och bodde på underbart vackra Borghamns vandrarhem. Bertil berättade att han brukar sno stora delar av mitt gamla mycket hastigt hopslängda föredrag om varumärke som jag höll då jag just börjat på Holistic.

Nu bad han mig att komma och föreläsa om varumärke igen, för 44 öron. Jag ville dock inte använda det gamla hastigt hopslängda krafset utan slängde snabbt ihop ett nytt och rusade iväg för att inte komma för sent.

Och det gick? Jo, det gick bra! De satt som levande ljus i två och en halv timme och såg inte uttråkade en enda gång.

Lite lustigt är det ändå, trots att man har en fotograf av Bertils storhet framför sig en hel kväll så finns det inte en enda bild på mig där jag strålar i mitt esse. Här är i alla fall några av mina bilder:

Läs mer om: vänner

Stort grattis till underbara och modiga och vackra Dana som debuterade som låtskrivare och sångare på det magiska Omberg i samband med ombersdagarna.

Det är spännande med kompisar som överraskar med dolda talanger. Jag minns en dag för två år sedan då Dana satte på en CD och frågade vad jag tyckte om låten.

”Jättebra!” sa jag.
”Det är jag som sjunger”, sa hon…

Och nu har hon alltså debuterat inför en skara entusiastiska vänner och musikälskare. Och en skiva är på gång…

Andra roliga saker som hände då var att jag åt gåswok, alltså wokad gås, för första gången i mitt liv.

Jag satt framför en färgglad dam och småprata lite tills hennes väninna. Då rusade hon upp och försäkrade att jag var kompis till Dana och inte en ung älskare. Och inte var jag hennes okände som heller. Hennes väninna tittade ändå misstänksamt på mig.

I publiken fanns en ung bullterrier som alltid brukade få applåder när han var duktig, enligt hans ursäkt ande matte och husse… Så varje gång Dana sjungit en sång och vi alla exploderade i applåder så blev hunden överlycklig och dansade runt och väntade på att få godis…

När konserten var klar gick jag en sväng i skogen ner mot Vättern. Jag gick förbi ett gammalt par som stötte sig på kryckor och avvaktade under träden för det började regna.

När jag gick förbi sa gubben: ”Hörredu!”
Jag ignorerade honom artigt, men då sa han ”Hörredu!” igen.
Då vände jag mig om och såg att det var två före detta grannar, och det var jättekul att träffa dem igen…

Läs mer om: dagbok, vänner