Rumäniens bidrag till melodifestivalen 2010.
Här är den som var min favorit. Drip drop från azerbaijan framfört av Safura.
Verkligheten som jag ser den
Se filmen här.
Läs mer om: filippinerna, teve
Läs mer om: teve
Innan jag skulle skriva tevehistoria blev jag sminkad, eller mäjkad som det heter numera, av ingen mindre än Micromiss. Så här vill jag minnas att gick det till…
Micromiss (håller en vässad penna under mitt högra öga): Jaså, din blogg heter bums.nu? Den har jag aldrig hört talas om!
Jag (sitter helt still): Det är inte ditt fel. Du hade bara en olycklig barndom.
Micromiss (viftar lite nonchalant med pennan framför ögat): Jag har också en blogg. Men dig har jag aldrig hört talas om…
Jag (sitter ännu mera still): Jag är säker på att din blogg är jättebra. Nästa gång får du säkert prata om den i teve….
Micromiss (börjar skrapa med pennan under ögonlocket): Du får gärna gråta, det har andra gjort före dig.
Jag (försöker håller tårarna tillbaka): Medans jag kan, menar du?
Micromiss (byter till en ännu mindre och vasare penna): Jag byter nog till en ännu mindre och vassare penna.
Jag (ser mitt liv passera i revy men inser sen att det bara är en reklamfilm): Jag behöver nog lite mer kajal…
Ja, så gick det till. Och det är förklaringen till att det inte är jag som sitter där i fåtöljen och pratar om Bums.nu utan en gammal fet gubbe som de hittade på gatan…
Läs mer om: teve
Snart är jag på väg till tevehuset där jag ska skriva historia.
Men tänk om det inte går bra.
Tänk om de ställer mig mot väggen och ställer en knivig fråga.
Typ:
- Varför bloggar du?
Vad tusan ska jag svara då…
Kunskapskanalen kommer säkert sända denna dokumentär i repris fem gånger till, det gör de alltid. Den handlar om ett försök att bygga en stad där människor av alla nationaliteter lever i fred utan pengar och ett ekologiskt hållbart sätt. De har stöd av UNESCO och den Indiska regeringen som ser det som ett viktigt socialt experiment för hur vi ska leva i framtiden.
Hur går det?
Inte så bra som de ursprungliga idealisterna hade hoppats, det gör det ju aldrig, men bättre än några andra liknande experiment. Efter 40 år har staden växt till 1 800 innevånare från 40 olika länder. Det som från början var en leröken är i dag en frodande skog och stad – på samma gång.
Det var viktigt att ha realister och hårt arbetande människor där, redan från början, inte bara drömmare, sa en av ursprungsnybyggarna.
Det där med att leva utan pengar gick väl sådär. Det finns allt för många driftiga affärsmän där, och tur är väl det. Staden Auroville har gett hele regionen ett ekonomiskt uppsving.
Det faktum att Auroville har en egen e-butik med devisen ”Made with love in Auroville” säger tydligt att pengar är viktiga även i Utopia.
—
Andra bloggar om: Auroville
Läs mer om: teve