Jaha, jag har varit ute och rest utan dator. Jag vet. Folk frågade vad det var för fel på mig, om jag var sjuk eller så, men jag sa bara semester och knöt näven i fickan (så abstinensdarrningarna inte skulle synas). Här kommer hela helgen på en och samma gång.
Först kom farmor och bjöd på cihuahua:
Sedan la farmor beslag på Maja:
Sedan åkte vi iväg och Maja föll inte i sjön. Bara nära:
På vägen till Vadstena stannade vi till på en marknad där vi inte köpte en häst:
Sedan åkte vi på dop, men det var inte Majas tur (så varför skulle hon vara uppklädd?)
Det här är i princip vad vi gjort i dag. Klippt gräs. Sedan inget mer. Det var en mellandag. Såna behövs också… Dejsy tyckte om att klippa gräs. Hon visade vart vi skulle klippa genom att hela tiden ställa sig i vägen. Där stod hon och blinkade mot solen och lät nosen ta in alla dofter från havet medan JV ropade shuss, shuss till henne haha…
Förutom detta är det värt att notera att jag lurade mina arbetskamrater via e-post att jag satt i källaren på jobbet och jobbade. Haha, så lättlurade de är. Jag antar att deras hjärnor mer eller mindre kokat bort där på kontoret när den enda som fattar att man måste öppna fönstret befinner sig 60 mil därifrån…
Jag började dagen med att tro i en och en halv timme. Sedan åkte vi till staden och kollade på doppresent till Jayvis systerson som ska döpas på söndag.
Det är min barndomsstad, men när jag är här ser jag den mest som ett nödvändigt ont, ett ställe som man måste åka till ibland för att proviantera, men jag längtar alltid tillbaka till min ö. Men det var riktigt mysigt att gå där med tjejerna och strosa. Solen flödade över sina bräddar, och jag var den enda som gick med paraply.
Sedan skulle Maja ha mat. Man får ha tålamod när man lever med en bäbis. Bilen stod så fint i skuggan så JV satte sig med Maja och ammade medan jag gick på jakt. Det vill säga: jag letade efter en restaurang. Trots att det är min hemstad har jag ingen koll på såna saker. Eller kanske tack vare att det är min hemstad: behovet att äta ute har inte direkt funnits.
Men nu när JV har så bra koll på att Maja ska få mat brukar hon glömma sig själv, så jag försöker se till att hon får mat hon också… Jag gav mig alltså ut på jakt utan större entusiast. Vad finns att hitta i en stad som bara är en enda stor turistfälla? Ja, fisk förstås, men det vill varken JV eller jag ha. Finns det råkostrestauranger? Knappast, men hamburgare och kebab finns det.
Till slut hittade jag en italiensk restaurang mitt i smeten. Äkta italiensk pizza, äkta italiensk pasta stod det på menyn, och när jag gick in så stod det äkta italienska kockar där, och då tänkte jag att det måste vi testa.
Här sjunger JV för Maja innan den söta servitrisen kommer och sätter sig i mitt knä för att ta vår order:
Jag beställde pasta med ost, och JV tog en pizza. Jag har aldrig varit så förtjust i pizza som alltid är rinnande fet och äcklig, men den här som JV beställde var helt annat än något annat jag smakat. Varje tugga var en smakexplosion och fräscha sköna smaker. Vi länsade alla tallrikar och beställde äkte italiensk dessert som avslutning.
Vi gick därifrån, riktigt nöjda och belåtna. Jag med, trots att det egentligen inte är min mat. Men bra mat lagad med kärlek och fräscha råvaror får duga ibland.
Brorsönerna gjorde rent min båt, Lilla Blöt, medan deras föräldrar vilade sig (och jag filmade). Sedan rodde vi till en hemlig ö som vi utforskade. Min mellanbrorson Erik döpte ön till Kissingen ”för den har vatten överallt”.
Barnen tyckte det var väldigt spännande roligt varje gång de såg bottnen. Det gör jag med… Men lite vuxen är jag väl. Erik skrek högt ”Jag ser botten! Jag ser botten!” då jag rodde in till stranden och det var typ 10 centimeters djup…
Sedan lärde min äldsta brorson Arvid mig att det växte vild vitlök på ön. Som råkostare tycker jag är extremt spännande. Jag blir mer och mer fascinerad av allt underbart gott som man kan äta från naturen. Och denna vitlök var inget undantag. Det smakade jättegott! Så här ser den ut:
Och när dragit upp roten ser den ut så här:
När man rivit av det yttre skalet är den klar att äta:
Sedan rodde vi in i en okänd kanal. Ser du trollet bakom Arvid? Ser du bumsofanten med den stora näsan?
Ser du tumlaren på bergsväggen? Såna bumsofanter ser man inte i Vadstena!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att även toapapper kan bli bumsofanter:
Strandfynden blev: ett flöte, en bräda och en flaska whiskey. Mominpappan skulle ha varit stolt:
Sedan körde jag hem brorsönerna och deras ostyriga föräldrar. Maja fick sitta ensam och njuta av utsikten under middagen.
Innan de åkte hem gjorde Erik en råkostdrink, en smodi, med gräs och salt och kryddor och färgkritor. Det är gift, sa han. Den ska stå framme så tjuvarna dricker den:
Denna blogg om sensitivitets-träningens hårda baksida, verklighetens abstrakta skönhet, förbrödringen inom feminismen och illusionen om allt är skapad av sin största beundrare, den misslyckade självkritikern H C Barregren i Vadstena, en drömmare, en djurvän, en författare utan plan som bloggar för en bättre värld, vars bästa egenskap är att han kan nås på akajos(a)gmail.com.
