1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
säljare har ringt och velat sälja in annonsplatser…

1
2
av dem fick napp…

Läs mer om: Jobbet, säljare

Inga säljare i alla fall. De kommer hit och vill prata långsiktiga strategier och varumärke och värden, och jag sitter med armarna i kors och säger:

– Rabatt!

– Ja, men..

– Rabatt. 90 procent rabatt.

– Har du tänkt..

– Rabatt!

Typ, så där.

Läs mer om: Jobbet, säljare

Trogna läsare av denna fantastiska blogg vet att jag svär ve och förbannelse över påstridiga säljare med jämna mellanrum…

Men så finns det såna som man tycker om.. eller synd om… eller tycker är roliga. Som den hör tjejen som ringde för expressen Söndag.

Men oj, fick du så bra rabatt där, då ska du givetvis få det av mig också…
Oj, jag är så dålig på att räkna procent att jag borde få spöstraff..
Nej, jag har ju ingen miniräknare… 66 procent, kan det stämma?
72 procent säger en kollega…
Kan du kolla så det stämmer…
Oj, nu stötte han till bordet också…
72 procent, blir det bra?

Jag sa: ring mig nästa vecka…

Läs mer om: säljare

Trogna läsare av bloggen vet att jag är lite trött nu. Jag tröttskrev mig förra torsdagen i ett försök att återta en skepnad av mänsklig kontur, och denna vecka har jag haft rätt bra flyt genom tillvaron i största allmänhet.

Det vill säga: jag har inga problem med att sitta still och producera fantastiska saker, men jag märker att min tolerans mot yttre störningar är lägre än vanligt.

Jag märker också att den globala finanskrisen inte bara är en bluff på alla desperata annonssäljare som flockas runt mig som flugor kring en klick utspilld ekologisk honung.

Fram till 14 januari i år var det Broder Grimm som var den utspillda honungsfläcken i företaget. Nu går han sjungande till jobbet varje dag i vetskap om att han ska koppla över alla hungrande säljare till mig!

I går ringde det en sån där inburad galning till honom och vill sälja saker varpå han skrattade fryntligt och kopplade över samtalet till den madrasserade cellen där jag sitter i karantän.

– Ni måste trivas bra på er arbetsplats! sa den snart skjutne budbäraren i andra änden.

– Ja, visst? sa jag och försökte tvätta bort min värsta jag-hatar-alla-säljare-röst.

– Ja, jag pratade med Broder Grimm och han lät så lugn och glad. På andra ställen låter folk så stressade när jobbiga säljare ringer…

Så ironiskt.

Okej, det var i går. Jag överlevde pärsen med endast smärre livshotande bucklor på min själ.

I dag ringde telefonen igen. Direkt på morgonen. Innan jag hunnit sätta på mig skyddsvästen. Ljudet av en trevlig kvinnlig säljare slog in i mitt lösa kött. Jag som trodde mig ha avfärdat henne för gott genom att säga ”ring nästa år” ett par dagar tidigare. Nu var hon här igen och red mig som maran med djävulska besvärjelser inlindade i oskyldiga fraser som:

– Vad ska du göra i helgen då?

Efter att ha övertygat henne om att jag inte hade några planer alls (ha, hon skulle bara veta) kom hon fram till pudelns kärna. Hon ville prata igenom den fina pdf som hon hade skickat (ja, jag har säkert fått den, nej jag har inte orkat läsa den ännu).

Jag besvarade åter hennes attack med min idiotosäkra taktik: ”Ring nästa år!”

– Men det här gäller nästa år, jag behöver ett svar nu! sa hon och fångade mig i ett hörn.

– Då är svaret nej, sa jag med en viss inre belåtenhet (ha, där fick hon).

Vet du vad hon säger då, den där människan som säkert är jättetrevlig och älskad av flera personer som känner henne privat. Vet du vad hon säger? Hon säger:

– Varför då?

Varför då? Det är väl ändå min ensak. Varför ska jag behöva motivera mitt vetobeslut för en helt okänd människa som ringer från ingenstans och betyder ingenting (för mig)?

Du vet hur det är. Hur gammal man än blir så växer barnet inom en i stressade situationer. Blir man riktigt rädd så skriker man ”mamma!” oavsett hur gammal och manlig man har blivit. Nu skrek jag inte mamma, men någonstans i min manliga reptilhjärna fanns ett svar – barndomens räddning ur alla knepiga situationer steg upp till ytan.

Jag skrek:

– Därför!

Och slängde på luren.

Och det var nu som jag skrek rakt ut. Alla mina arbetskamrater hoppade och kastade ängsliga blickar på kedjorna som höll mig fjättrad. Kommer de att hålla? tänkte de unisont.

– JAG PALLAR INTE MED FLER SÄLJARE! skrek jag med den luttrade marknadsförarens hesa stämma.

Jag kände för att leta upp ett mindre nogräknat hörn för att krypa ihop som en man och gråta ut min bitterhet mot alla supertrevliga säljare som ringer och våldtar mitt kreativa sinne och förstör mitt produktionsflyt.

Så då gjorde jag det.

Sedan blev jag tvungen att använda min blogg för att vända ut och in på min skingrade själ i ett fåfängt försök att tvätta bort deras hurtiga glättighet.

Okej, nu är jag lugn. Nu är det dags för lunch. Det är bara en halv dag som gått till spillo.

Ska bara svara, det ringer visst…

—
Andra bloggar om säljare, finanskris

Läs mer om: Jobbet, säljare

Tidigare i dag då jag planlöst och förvirrat surfade omkring på internet och letade efter en borttappad inspiration, så snubblade jag över en artikel som berättade att en säljguru från det stora landet i väster kommer till världens mittpunkt (nej, i det här fallet menar jag inte Vadstena utan Sverige i största allmänhet).

Om jag tolkar honom rätt så hävdar han att säljare i allmänhet ägnar för mycket tid åt att bearbeta kunder som redan visat intresse istället för att hitta nya spännande möjligheter.

Han sa också att den som koncentrerar sig på ett projekt inte jobbar mer effektivt än den som har många projekt (även kallade bollar) i luften på samma gång.

Det betyder att den medarbetaren som surfar mycket på nätet, bloggar, lyssnar på musik, äter naturgodis och småpratar med sina trevliga arbetskamrater samtidigt som han jobbar i sitt anletes skärmtorra fnas är lika effektiv som den som sitter tyst och koncentrerar sig på sina betalda arbetsuppgifter.

Så tolkar jag det i alla fall...

—
Andra bloggar om sälja, säljare, surfa, blogga, musik, internet, effektiv, arbete, projekt

Läs mer om: säljare, torr humor

Jo tack, jag mår bra …

Jo, semestern har varit bra …

Ja, jag har varit både hemma och borta …

Jo, vädret har varit både bra och dåligt, du vet hur det är …

Jo, det var skönt …

Det är min första vecka tillbaka …

Det känns helt okej, jag jobbar ju på världens bästa arbetsplats …

Och om jag säger nej – vilket jag troligen gör – så våga inte fråga varför. Jag behöver inte motivera mina beslut för dig. Och ring inte om en vecka igen, mitt svar står kvar!

I går var det en sån där tjatig person som frågade: ”Varför?” när jag sa nej. Jag svarade helt ärligt: ”För att du tjatar för mycket!”

—
Andra bloggar om: jobb, semester, säljare, telefonsäljare, tjat

Läs mer om: Jobbet, säljare

Hela mitt liv har jag kompenserat min goda själs gärningar genom att anse det vara skottpengar på säljare. Den ger sig in i leken (ringer till mig) får leken tåla.

Men nu.
NU!

Nu jobbar jag på sånt där framgångsrikt företag som fördubblar vinsten varannan månat, typ. Och hit ringer det jämnt en massa glosögda annonssäljare med en blandning av hopp och förtvivlan i rösten – och jag tvingas vara snäll mot dem.

Det har till och med gått så långt att jag tackar ja ibland! Ja, inte med en gång förstås. Först måste jag lägga på och glömma bort dem, så de måste ringa igen, och då säger jag lite yrvaket: -Vaddå? Jaha, det var dig jag pratade med i går, ja… Ja, vi köper väl en liggande kvart då…

Men jag säger bara en sak. Ring hem till mig en gång till. Gör det, ring hem bara och kräng ett telefonabonnemang till. Då jäklar…

—
Andra bloggar om säljare, telefonförsäljare, annonssäljare, identitetskris, reklam, abonnemang

Läs mer om: Jobbet, säljare

Nu sitter jag återigen med en räkning på tre hundra kronor för Insamlingsstiftelsen Gatubarn. Och jag betalar den så gärna, trots att augustilönen fortfarande lyser med sin frånvaro. Och det är inte bara för att jag är så godhjärtad, utan för att de har Sveriges bästa telefonförsäljare. Det är värt tre hundra kronor bara för att en gång om året få lärdom och inspiration av ett riktigt proffs.

Jag vet inte vad hon heter eller om hon ens kommer få veta att hon är utsedd till Sveriges bästa säljare. Jag är till och med tveksam till om hon skulle bli glad för utmärkelsen. För när man talar med henne är det som om mormor ringer och säger att hon bakat kakor, och vill jag inte komma över på kaka och mjölk? Jo, gärna. Jag betalar givetvis tre hundra kronor i år också. Vad kul att ni lyckats bygga ett helt barnhem för pengarna jag hade godheten att hjälpa er med förra gången.

Så nu sitter jag här igen med en kalender med söta barn i skoluniform och stolta lärare framför nyöppnade skolor. Och jag kommer att betala tre hundra kronor nästa år igen. Och nästa igen. Så länge som Sveriges bästa mormor ringer och frågar om jag inte vill ha godheten att hjälpa dem med ett litet bidrag i år också.

Ända tills hon går i pension kommer jag att fortsätta. Sedan är det upp till bevis. Då får vi se hur godhjärtat jag egentligen är…

P.S. När mormor levde bakade hon inte bara underbara kakor utan också världens mest underbara bröd med hål i mitten: Mormorkakan!

—-
Man kan faktiskt stödja barnen utan att bli uppringd. Gå till stiftelsengatubarn.se

Läs mer om: Jobbet, säljare