Vi börjar förstås varje resa med god mat. Och god mat får man på den nyöppnade restaurangen Raw food House i Malmö. Riktigt god mat. Ovan ser du Linda som driver restaurangen.

Där träffade vi pigga Cykelmygg som krampaktigt kramade sitt glas med vatten medan hon suktade efter min efterrätt som man på äkta raw food-manér äter före huvudrätten.

Sedan fick hon mat också som en viss gentleman bjöd på…

Sedan råkade vi åka till Kronovalls slott och vände oss om…

Och där låg ett raw food-slott!

Här är beviset!

För två år sedan besökte jag och Broder Grimm Erik och Vilda som driver en restaurang som heter Kiviks lilla råa samt har en superbra webbshop som heter Råvarubutiken. Vi var bjudna på lunch hemma hos dem. Pelle var skeptisk den gången och vräkte i sig av hotellfrukosten för att stå sig hela dagen, men ack vad han blev omvänd.

I två års tid har han pratat om den underbara maten de bjöd på – och se nu råkade vi stå på deras trappa igen, och Broder Grimm beskriver målande hur god maten var i ett försök att prata in oss på mera mat.

Vilda ser skeptisk ut…

Erik ser skeptisk ut…

Till slut blir Broder Grimm lika upprörd som sin mage och ber mig ta hand om saken. ”Visa dina ledsna ögon nu!” ryter han i. Jag lyder, men Vilda tvekar fortfarande att släppa in oss. Till slut erbjuder jag mig att diska (gentleman som man är) och det tar skruv…

Den stackars gravida kvinnan ställer sig äntligen och slavar vid diskbänken…

Och vilken mat sedan. Ja, det var lika underbart gott som sist gång, trots att det enligt värdinnan bara är simpla rester som inte alls kan mäta sig med den mat de gör på restaurangen.

Läs mer om: Jobbet, Resor och ledighet, råkost/raw food

Haha, den här rödögda vampyrdamen som står bredvid sin lika rödögda man lärde mig två bra saker.

Det första är att hon sa: Å, äntligen är det fredag. Fredag är min favoritdag! Och måndag.
Jag sa: Måndag?
Åsa förklarade: Ja, måndagar är kul för det är början på något nytt. Då kan man sätta igång igen. På helgen gör vi också mycket saker som är kul. Men på måndag känns det som man startar om på nytt igen…

Det tyckte jag var kloka ord. Jag ska nog också ha både fredagar OCH måndagar som mina favvodagar i fortsättningen.

Det andra hon påminde mig om var att när vi skulle gå (efter att haft en skön middag på en favvoresturang i Reservatet) drog hon fram sin iPhone 4 och skulle bloggfota. Det påminde mig om att det är så man gör. Det är så bloggare gör. Man fotar allt som händer. Inget är för trivialt. Särskilt inte en middag i sköna vänners lag.

Så jag halade fram min kamera och fotade också….

Läs mer om: Resor och ledighet, vänner

Också Parc Guell:

Läs mer om: Resor och ledighet, semester, Spanien

Jag kom i väg till slut. Vi var lite osäkra på att väskan inte översteg 10 kilo och JV sa: ”Om den väger för mycket får du lämna kvar en godispåse på flygplatsen. Den här!” sa hon och pekade med ett darrande finger mot påsen med saltlakrits…

Jag ryggade tillbaka och tog in hela scenen med öppet sinne. Det kändes som det Dr Phil kallar ”ett avgörande ögonblick”. Antigen så frågar man sig om kvinnan man gift sig med verkligen är kvinnan som man borde gift sig med – eller så accepterar man situationen och måste bara älska henne mer, när hon är så sött naiv. Jag valde förstås det senare…

”Åka till Spainen och lämna saltlaktritsen hemma,” sa jag med skälvande röst, ”hellre lämnar jag kvar min vänstra fot!”

Som tur var vägde väskan inte för mycket.

Läs mer om: Resor och ledighet

Nu börjar jag bli redo för min resa till spanien…

Läs mer om: Resor och ledighet

Hehe… NU har Lina äntligen skrivit om mitt besök på sin blogg…

Det enda jag har gjort i dag är att:

• Växla till mig euro
• Gå ut med soporna

Jag har med andra ord inte kunnat ta mig för någonting. Visserligen är det min första riktiga semesterdag så det är väl helt okej att bara slöa och slöa, men det känns ovant…

Tur att jag ska resa bort i natt, annars hade jag kanske gått omkring i två veckor och bara gjort ingenting…

Det JV:s fel. Hon jobbar och jag är en ledig gräsänkling. Det är otroligt så kort tid vi män behöver utan en kvinna vid vår sida innan vi förfaller till en odisciplinerad varelse som inte har högre livsmål än att rumla omkring i kalsongerna och slötitta på teve…

Det är allt bra tur att vi bara behöver en puss för att förvandlas från en slö padda till en strålande prins på vit springare. Allt jag behöver göra är att vänta på att min prinsessa kommer hem och lyfter upp mig ur träsket…

Krams!
CB:t

Läs mer om: Resor och ledighet

I natt ska jag åka till flygplatsen, och i morgon ska jag landa i Girona i Spanien vid tiotiden. Därifrån ska jag ta en buss till Blanes där en kvinna med barnvagn väntar på mig…

Undrar om det är fem eller sex som mina vänner har bott i Spanien nu, och jag har fortfarande inte fått tummen ur och åka ner. Det här blir första gången. JV följer inte med nu för hon ska jobba. Jag tror och hoppas att vi kan åka tillsammans nästa år vid påsk, men den här gången är det bara jag.

Nu har jag ytterligare en anledning att åka. De är inte två vänner längre utan tre. Det finns en liten Anton också, som är bara några månader gammal.

Jag har inte planerat så mycket, mer än att förgifta dem med godis (som jag skrev i går). Lina blir säkert glad av det, men vad Marcos tänker om det svarta godiset kan du läsa i denna varning: Be aware of the black candy.

Är det någon som varit i Blanes så kom gärna med tips. En sak som jag vet att vi ska göra är att åka till Barcelona. Det är en populär stad för svenska ungdomar, och jag förstår varför. Lina har berättat att det finns både ett Picasso- och ett Miromuseoum där. Speciellt Miro ser jag enormt mycket fram emot att se.

En sak som förundrar mig lite är att Lina har en blogg, men hon har ännu inte skrivit något om min planerade resa till dem. Jag menar, att jag kommer dit är något av det största som hänt dem… efter att ha fått barn, möjligen, så det borde stå mycket om det i bloggen, men nähä…

Kanske är det som jag skrev en gång att de viktigaste inläggen blir aldrig skrivna… När ett ämne blir för stort, för viktigt, för överväldigande, så kan man inte skriva om det. Det blir liksom för stort.

DET måste vara förklaringen till att det inte står något om mig i Linas blogg… Ja så är det. Så måste det vara.

Men JAG ska i alla fall skriva om min resa och mina äventyr i min blogg, hur stort det än är. Vi ses!

Krams!

Läs mer om: Resor och ledighet

Ett kilo saltlakrits, bock!
Ett kilo lösgodis, bock!

Jag ska hälsa på en utlandssvensk. Det är inte utan att jag känner mig lite som en godiskurir…

Läs mer om: Resor och ledighet, vänner