Verkligheten är bra för den som saknar fantasi
Maja dök upp på jobbet och testade vår aloe vera…
Korrekturläste min smodifolder…
Och städar hyllan…
Jag går in i en klädbutik och kommer ut som en ny man…
Tänk, vilka jobbarkompisar man har. Da Drutt bloggar om mina byxor!
Läs mer om: mode
Vi har en gammal kär (konfliktfylld) jultradition som går ut på att mamma tvingar mig att köpa byxor vid varje mellandagsrea. Det är, ska jag väl tillägga, det enda tillfället på året då jag köper byxor.
Just mellandagsrean är kanske inte bästa tiden att dra ut mig (sparkande och skriande) till en affär där man ska klä av sig naken inför en massa främlingar och prova tio tusen byxor som inte sitter lika skönt som den gamla trotjänaren från förra året, men det är en tid då jag brukar vara hemma och vara någorlunda lugn.
Förra året lärde mamma JV hur en slipsten (knogjärn) ska dras, och hon trodde naivt nog att JV var mogen för den stora fajten i år och släppte iväg oss ensamma…
Ha! Mamma har 39 års erfarenhet av att fajtas med sin unge. JV hade ingen aning om vad hon gett sig in i.
Det bidde inga byxor i år (seger!).
Det bidde bara ett par handskar.
Och de var inte ens på rea.
Det finns kanske en sak som jag hatar mer än att köpa kläder, och det är att följa med tjejer som ska köpa kläder. Jag måste vara otroligt naiv som trodde att jag kunde följa med JV och hennesbästis Poy till Finköping utan att behöva se en enda klädaffär…
Men de köpte inget. Det slutade med att JAG köpte kläder.
Hay na no… Okej, jag hatar verkligten att köpa kläder. Jag brukar göra det en gång per år, runt jul då jag är hemma hos mamma. Då brukar hon tvinga in mig i en butik nånstans och gör något som jag aldrig skulle göra – hon ber expediten om hjälp!
Men tänka sig. I går köpte jag faktiskt byxor helt på egen hand. När jag insåg att JV och hennes gravida vän tänkte springa i mer än en affär så delade vi upp oss. Tjejer åt ett håll. Män åt ett annat.
Jag blev tvungen att tvätta mina ögon från chocken att ha släntrat in i en underklädsavdelning genom att vackla in i en Feliabutik och klämma lite på en iPhone (som jag velat haft ett par år nu). Sedan gick jag till järnhandel och provade yxor tills jag sakta kände min förlorade manlighet återvända.
Då gick jag till en sportbutik och köpte cyklop, snorkel och simfötter (som jag också velat ha i flera år). Stärkt av upplevelsen slog det mig att jag kunde köpa ett par kortbyxor medan jag ändå var i farten. Det var ju trots allt en sportbutik och nästan inga kunder (eller expediter)…
Vet du, jag har länge (i flera år) retat mig på att sportbutiker mer och mer liknar klädbutiker. Jag menar – hur mycket sportutrustning finns det egentligen i en sportbutik? Kanske något undanstoppat i ett hörn av butiken. Men den här gången var det bra. Jag gick utdärifrån med ett par kortbyxor! Läser du det här, mamma!
Jag kände mig ungefär som en oskuld som köper kondomer för första gången (det här behöver du inte läsa, mamma). Man lägger fram ”vuxna” saker som rakhyvel, dagstidning och snus, så harklar man sig och säger…
- Hrm, och så ett paket… mummel mummel…
- Vad för nåt? Ett paket… mummel… kondomer… mummel mummel, inte för att jag ska ha dem men…
(Och här brukar expediten alltid skrika, vet inte varför, kanske bara det känns så.)
- JASÅ, KONDOMER! DU SKA HA KONDOMER. JAHA? VILKEN SORT DÅ?
- Mummel mummel, den största sorten…
Så kände jag mig i sportbutiken i går då jag skulle köpa kortbyxor. Jag la fram mitt cyklop, snorkel och simmfötter. Och hade det varit en riktigt sportbutik och inte bara en förklädd klädaffär så hade jag fortsatt att radda upp saker som ishacka och slaktkniv innan jag äntligen fick smusslat fram byxorna… ”Inte för att jag ska ha dem men, mummel mummel…”
Så här såg jag ut då jag stolt kom ut från affären (och hade överlevt):
Läs mer om: dagbok, JV, mode, Städer och vind
Ända sedan jag skrev det bejublade blogginlägget Min hustru vill att jag ska fota nakna bröst… har det haglat in förfrågningar på att jag ska publicera en bild på mig själv i bikini!
Men det går ju inte!
Jag har ju ingen bikini… Och har du läst inlägget så vet du att JV inte heller har något. Så. Vill du se en bild på mig i bikini måste du helt enkelt skicka en till mig.
Skicka dem till Herr H C Barregren (den store bloggaren) Stora torget 1, 592 30 Vadstena annars…
Blir det bara såna här bilder på bloggen:
(Undra vad JV kommer att säga då okända kvinnor börjar skicka bikini till mig. Hm… Det kanske driver henne till att börja läsa min blogg…)
Modeshow på storgatan:
Läs mer om: mode
Denna blogg om sensitivitets-träningens hårda baksida, verklighetens abstrakta skönhet, förbrödringen inom feminismen och illusionen om allt är skapad av sin största beundrare, den misslyckade självkritikern H C Barregren i Vadstena, en drömmare, en djurvän, en författare utan plan som bloggar för en bättre värld, vars bästa egenskap är att han kan nås på akajos(a)gmail.com.
