Matindustrin gillar inte att få konkurrens av ekologiska och lokala matkooperativ. ”All over a few bottles of milk” säger presentören. Jag antar att någon anmält butiken för att sälja opastöriserad mjölk. Fast jag vet inte, det framgår liksom inte…

Läs mer om: , ,

IMG_0441
Det är inte morot utan papaya…

IMG_0440
Pontus dricker sin lunch…

Läs mer om:

Min jobbarkampis Drutten är med i Expressens söndagsbilaga i dag. Det är som en tävling mellan tre olika dieter: ISO-metoden, GI-metoden och Lågkolhydratmedoden (även känd som LCHF).

Vilken är bäst?

Lågkalorimetoden, vägen in i jojobantning

Lågkolhydratmetoden är den mest kontroversiella metoden av de tre, troligen för att det är den som mest skiljer sig från den traditionella (och av Socialstyrelsen sanktionerade) bantningesmetoden, nämligen lågkalorimetoden.

Lågkalorimetoden är ju nästan synonym med att banta. Jag är själv uppvuxen med den. Ja, med bantande kvinnor alltså. De som räknar kalorier och undviker fett. Intressant nog fanns inte den med i Expressens tävling. Kanske för att den inte fungerar.

Alla dieter som går ut på att man ska disciplinera sig är dödsdömda, som jag ser det. Alla dieter som går ut på att inte äta sig mätt är också dödsdömda. Att äta sig mätt är en sådan grundläggande del av vår natur, nedärvd från miljontals år tillbaka, att vi inte bara kan koppla bort den med ett nyårsöfte.

När man svälter kroppen ställer den om ämnesomsättningen så den ska kunna suga ut varenda liten uns näring den får. När man sedan återgår till sina gamla matvanor går man upp det man tappat – plus ytterligare några kilon. För att gå ner dem så måste man banta igen. Därmed är man fast i jojobantningsträsket.

Det är så korkat att bara Socialstyrelsen kan rekommendera det (och Viktväktarna som investerat miljoner och hela sin existens i den metoden).

Isodieten, för tillrättalagd?

ISO-dieten är skapad av Fredrik Paulún. Den går ut på att man ska äta lika mycket kolhydrater som fett och protein.

Vad ska man säga om den?

Tja sanningen är att ISO, GI och LCHF är rätt lika varandra. De går ut på att man ska minska på intaget av snabba kolhydrater eftersom kolhydrater ökar produktionen av insulin vilket är kroppens mest fettbildande hormon.

Det är rätt tänkt, och egentligen förstår jag inte varför förespråkarna av de tre olika metoderna tjafsar så mycket när de säger i princip samma sak.

Det kan jag tycka om ISO-dieten är att den känns väldigt tillrättalagd med sina tre exakt lika stora delar. Det är så fint förpackad, ser bra ut på papper. Men är det verkligen så att en exakt delning är tre är det optimala för våra kroppar?

Jag vet inte. Jag vet dock att ISO-dieten är navet i företaget Paulun med sina böcker, sina kurser och sina färdigförpackade ISO-matvaror.

GI-metoden, den mesiga medelvägen

GI står för glykemiskt index vilket är ett mått på hur snabbt kolhydraterna i maten vi äter påverkar vårt blodsocker och därmed också vår insulinproduktion. I princip säger GI-förespråkarna att vi ska byta ut snabba kolhydrater mot långsamma kolhydrater. Vitt bröd ersätts med grovt bröd med mera.

GI vill alltså samma sak som ISO och LCHF. Men där LCHF är den tuffaste metoden mot kolhydrater så är GI den snällaste metoden, därmed också de metoden som är enklast att följa, särskilt över tid.

Lågkolhydratmetoden (LCHF), den tuffa motreaktionen

LCHF är hårdast mot kolhydrater. I praktiken ska vi inte få i oss med än 10 procent kolhydrater (jämfört med ISO-dietens 33 procent).

Eftersom det i princip utesluter frukt och alla grönsaker som växer under jord innebär den i praktiken att man måste äta en himla massa kött och feta mejeriprodukter. Den är därmed den minst miljövänliga dieten.

Jag tror att LCHF är den mest effektiva bantningsmetoden av de tre, men jag undrar verkligen om den är så nyttig i längden. Då sympatiserar jag med med GI som säger att du får äta kolhydrater men håll noga koll på vilka kolhydrater du stoppar i dig.

LCHF-anhängarna är de som syns och hörs mest i debatten i dag. Jag tycker det är bra, för jag ser LCHF-metoden som en motreaktion på den förhärskande lågkalorimetoden som Viktväktarna med flera förespråkat sedan 50 år tillbaka, vilket har lett till fettskräck och äckliga lajtprodukter fulla med socker och kemikalier.

Det är bra att LCHF-anhängarna tar fajten… men personligen tror jag att verkligheten och våra kroppar är för komplicerade för enkla lösningar, och de flesta som testar LCHF kommer för eller senare plana ut på en nivå högre än 10 procent kolhydrater.

Naturmetoden då?

Jag vet inte om det finns någon metod som redan heter Naturmetoden. Nu inför i alla fall JAG en metoden som heter så. Den sammanfattar alla tre metoder ovan!

Jag sa ju att de tre metoderna ISO, GI och LCHF var rätt lika varandra. Deras största förtjänst är en sak som de har gemensamt. De utesluter all skräpmat! De utesluter socker och läsk och snabbmat och helfabrikat och allt godis och annan kemisk och processad skit som vi så gladeligen stoppar i oss (jag med, om ingen stoppar mig).

Det är en anledning till att alla tre metoder fungerar för viktminskning och bättre hälsa. Om de är optimala för alla människor i alla åldrar och skeenden i livet får vara osagt. Men de är alla bra dieter eftersom de leder till ett sundare liv.

Skillnaden mellan diet och bantning

En diet är den mat du äter. Punkt.
Bantning är en diet som syftar till viktnedgång. Punkt.
Att man har en speciell diet betyder inte att man bantar. Punkt.

Råkostdieten då

Ja, själv är jag ju råkostare till 85 procent. Det betyder att jag framförallt äter ekologisk frukt och grönsaker, nöter och alger som inte processats av industrin och so inte hettas upp över kroppstemperatur för att behålla råvarornas naturliga näringsinnehåll, enzymer och molekylstruktur.

Det är inte heller en bantningsdiet, och har samma förtjänst som ovan nämnda metoder att den utesluter all skräpmat.

Men men det är en annan historia som får berättas en annan gång. Besök gärna Råkost.se/Rawfoodrecept.com för att hitta en massa goda recept.

Läs mer om: , ,

IMG_9691

På jobbet leker jag med att ta fram olika proteindrinkar till en liten drinkfolder. Och när jag pendlade mellan hemmet och BB och inte hann laga mat så blev det mycket smodisar.

Så nu är jag fast i träsket.

Jag arbetar med lite matiga recept, där man tar fram en bas som sedan går att kombinera i olika smaker. Så här ungefär:

Jag mixar mandel och nån paranöt (cashewnötter går också bra) till mjöl i minimixer. Häll i lite vätsta så vispar det runt bättre. Vätskan kan vara havremjölk, havremjölk med chokladsmak eller rismjölk.

Sedan lägger jag i en dadel (eller två), en halv avokado och en halv banan. Det är grunden. Sedan kan man ju alltid fylla på med chiamjöl, skalade hampafrön eller macca eller annat gott. Jag tar gärna med en tesked rå kakao också, för en tesked rå kakao varannan dag eller så är ett otroligt effektivt sätt att slippa sötsög.

Tar du grundreceptet och späder ut det med havremjölk choklad så kan du få en jättemumsig chokladmousse eller en jättegod cholkadsmodi (om du har i mer vätska.

I dag gjorde jag så här

Jag mixade

  • 1 dl mandel
  • 1 dadel
  • En halv avokado
  • En halv banan
  • Mango (det fick plats i ett decilitermått då jag skuret ner det)
  • 1 dl havremjölk

Det var min bas som jag hade med mig på jobbet. Vid frukosten så mixade jag ner min bas i 3–4 del havremjölk och tre skopor Holistic Protein Vanilj.

Det blev såååå gott!

Läs mer om:

Jag har ett liknande klipp om bröstmjölk på ett kafé. Där är det verkligen äkta vara (jag vet, men ja kan inte låta bli att tycke det är roligt att se folks reaktioner).

Läs mer om:

Alltså, jag fattar inte. Vad betyder ordet vegetarisk nu för tiden? Va! Det var inte alls länge sedan jag beställde vegetarisk mat i en restaurang och de kom dragandes med en fisk.

Nej, sa jag. Jag vill inte ha fisk. Jag vill ha vegetarisk mat. V-e-g-e-t-a-r-i-s-k.

Vet du vad vi fick på hotellet i Växjö där Saraa hade beställt vegetarisk mat till alla kursdeltagare. Jaså, du vet inte? VI FICK KYCKLING! Kyckling och pommes och inte en grönsak så lång ett kikarsikte kan se.

Var är den vegetariska maten? sa jag upprört.
Här! sa den söta servitrisen som säkert förgyller sin småländska fritid med att jaga små ulliga gulliga djur med gevär och blåsa ut deras hjärnor med hagel.
Men det är ju kyckling! sa jag i ett försök att förtydliga det uppenbara.
Det är majskyckling! sa hon, eller nåt sånt. Jag vet inte riktigt. Det ska tydligen vara en dyrare sorts kyckling, men det är fortfarande KYCKLING.

Nej, hon fattade inte alls vad jag menade utan himlade med ögonen och längtade till de djupa skogarna där kvinnor är riktiga kvinnor och männen är riktiga män och alla djur är vegetariska djur.

Jag fattar inte det här. Om både fisk och kött kallas vegetarisk mat. Vad ska man då be om?

Jag menar – för mig är det en kompromiss att bara be om vegetarisk mat. Helst vill jag ju ha vegetarisk råkost, men restauranger som kan servera sådan glad mat kan räknas på ena fotens tår.

Och så får man kyckling? Vad kan man förvänta sig härnäst, att de dänger upp en rostbiff på bordet och säger att det är en brun morot?

Läs mer om:

Allt Sabina gör är gott, men hon säger att denna tårta tar priset. Ha! När hon berättade om den för några dagar sedan sprang jaggenast iväg och köpte mandelmassa och grädde och mörk choklad, trots att jag ska föreställa vara en råkostare av första rang…

Men jag gjorde ingen tårta. Jag experimenterade med andra spännande saker istället, som Amandas Ris à la Manda. Problemet var dock att jag inte kunde låta bli att kylskåpsäta den underbara mandelmassan. Jag menar: mandel och socker. Det krävs en betydligt karaktärsstarkare man än mig att kunna se den i kylskåpet tre gånger i timmen utan att ta en bit varje gång…

Så jag slängde bort den. Sabina fick en chock då jag berättade det.

”Du kunde ju ha gett den till mig!” skrek hon upprörd i sitt innersta.
”Nej, det kunde jag inte!” sa jag. ”Jag slängde bort den för att den inte är nyttig, hur kan jag då ge bort den till någon som jag tycker om!”
”JAG SKULLE HA GJORT DEN NYTTIG!” stönade Sabina.

Hon blev så störd av detta mitt tilltag att hon sprang ut och köpte allt man behöver och ställde sig att baka den själv, mitt på blanda arbetsdagen. Så nu, snart, ska alla jobbarkompisarna få smaka världens godaste Sabinatårta.

Recept

  • 400 gram färdig mandelmassa
  • 2 ägg
  • 150 gram mörk choklad
  • 3 dl grädde
  1. Mixa mandelmassa och ägg till en slät smet.
  2. Smeta ut degen till två tallriksstora cirklar på en bakplåt.
  3. Grädda i ugnen på 250 grader i 8 minuter.
  4. Smält chokladen
  5. Vispa grädden
  6. Blanda försiktigt ihop chokladen och grädden (se upp så chokladen inte är för varm)
  7. Lägg den ena gräddade degen på en tallrik.
  8. Smeta på med chokladgräddekrämen.
  9. Lägg den andra gräddade degen ovanpå.
  10. Täck med mer chokladgräddekräm.
  11. Dekorera med frukt eller riven choklad.

IMG_8143

IMG_8145

Det är väl bäst jag tar med en bild på dagens lunch också, så bilden av mig som en sund råkostare inte går helt i spinn…
IMG_8137

Läs mer om: ,

Snart kommer filmen Food.inc och skakar om dig. Tror jag. Den verkar spännande i alla fall…

Läs mer om: ,

Månadsarkiv

Bloggare som jag träffat

Hitta till min receptbank!

Råkost.se