Man kan använda en snödriva som askfat. Smart…

Läs mer om: Lägenheten

Oj, jag fick elräkningen för januari.
Jag kände för att elda upp den i kaminen.
1 300 kronor.
För en månad.
I en tvåa.

Sedan sa JV: Men vi flyttade ju inte in förrän 25 januari?

Det gjorde inte saken bättre. Visst, vi var ju här ibland och bar möbler och målade några hyllor. Då hade vi värme och lampor på. Men stängde av allt när vi gick för dagen.

Det var först den 25 januari som vi flyttade in.

Tänk om vi hade bott här hela januari, hur dyrt hade det inte blivit då?
Och hur dyr kommer februari bli?

Jag saknar min gamla etta där värmen ingick.
(Där betalade vi 600 kronor i kvartalet.)

Läs mer om: Lägenheten

Vaktmästaren klättrade upp på stupröret utan stege och slog ner isen som gjorde att det läckte in i lägenheten. Dejsy tyckte inte om det.

Läs mer om: Lägenheten

Läs mer om: Lägenheten

Glad i hågen trallade jag in och trodde att hyresvärden skulle ligga på knä och äta sin lunch från golvet, så noga hade vi städat.

Icke då! ”Det var katastrof!” och ”Så här får det inte se ut!” och ”Jag ringen en städfirma som fixar detta, och då får ni pynta 5 000 direkt” och så vidare medan jag började darra på läppen…

Hyresvärd (pekar med darrande finger): Ser du den här fläcken?
Jag (kryper nära): Nej…
Hyresvärd (pekar med darrande finger ännu mer): Förstår du vad jag menar, så här får det inte se ut!
Jag (kisar med ena ögat): Nej…
Hyresvärd (petar mig i ögat): Titta från den här vinkeln!
Jag (blinkar och lägger huvudet platt mot väggen): Eh…
Hyresvärd (upprörd i sitt innersta): Ser du nu? Förstår du vad jag menar? Jag ringer städfirman direkt om det ser ut så här. Då tar de 2 000 kronor bara för att parkera utanför!
Jag (kliar mig i hårbotten): Eh, vad?
Hyresvärd (hötter med fingret): Jag gör inte det här för att djävlas. Jag gör det för din skull. Så den nya hyresgästen inte ska stämma dig! Förstår du?

O ja, jag förstår… Bara att börja skrubba igen. Nu har jag och JV burit tillbaka alla städattiraljer och skrubbat varenda millimeter av lägenheten. Två gånger! Med diskborste. Med tandborste. Med tops. Med tandpetare. När jag ägnat 20 minuter åt att skrubba osynliga fläckar av en dörr och JV skrubbat lika intensivt på en vägg, så bytte vi och skrubbade igen. Jag tog hennes renskrubbade vägg och gick över den igen. Hon tog min nyskrubbade dörr och gav den en omgång.

Vi har lagt ner över 60 timmar på att skrubba en etta på 45 kvadrat. Om hyresvärden på måndag återigen säger att han ska ta in en städfirma (vars pris säkert gått upp med hundra procent då) så kommer jag först gå i bitar och sedan explodera!

Och sedan kan han ju anlita en städfirma till att svabba upp blodet och köttslamsorna bäst han vill!

Läs mer om: Lägenheten

I min nya lägenhet har jag:

Ingen teve
Ingen telefon
Inget internet.

Det enda vi har är kärlek…

Läs mer om: Lägenheten

I fredags firade vi vår andra bröllopsdag med att köpa en soffa. Jag skulle förstås skämta och sa något i stil med:

– Grattis på bröllopsdagen, älskling! Hoppas det inte blir lika dyrt varje år…

Sedan kom jag på att hon hade ju betalat hela kalaset. Så jag kanske inte behövde låta riktigt så dryg…

Soffan är det enda nya i vårt hem, detta hem som är vårt första gemensamma, eftersom JV flyttade in till mig för två år sedan. Och ingen säng har vi, för den gick ju inte upp för trappan, så nu sover vi båda på madrass på golvet.

Vi är verkligen som ett nygift par som just flyttat hemifrån med gamla ärvda möbler och loppisfynd som vi målar och pyntar upp bäst vi kan.

Och barn är på väg. Ja, mönstret stämmer. Vi är bara lite sena. Fast jag är sen med allt jag gör. Jag ligger ungefär sexton år efter i livet. Jag gör ungefär samma saker som alla andra, men jag gör det sexton år senare. Det beror på min trista uppväxt där jag gick i ide eller åtminstone försökte göra mig osynlig från 3-4 års ålder fram tills jag fyllde tjugo.

Livet började vid tjugo. Så på pappret ska jag kanske bli pappa vid 39 men i verkligheten blir jag det vid tjugotre. Gift och egen lägenhet och barn vid tjugotre års ålder. Ja, det är ju ganska lagom.

På samma gång är jag glad att det sker nu och inte då jag faktiskt var tjugotre. Då hade barnet ärvt mycket ångest och många rädslor. Det kommer han/hon slippa nu.

Och dessutom har jag fixat världens coolaste mamma till honom/henne. Och en ny lägenhet med målade bokhyllor. Vad mer kan man begära?

Läs mer om: JV, Lägenheten

Läs mer om: Lägenheten