Det här är tredje gången som jag är med i radion (mina 15 minuter av berömmelse är slut).

Första gången var jag och min kompis Lina med i lokalradion då vi hade en utställning i hop, hon med sina foton, jag med mina dikter.

Andra gången var för två år sedan då jag var med i Blogg-SM, och Tyskungen, som han kallade sig då, den den Klaus som sedan vann hela ståhejet, han sa snopp i radion och ojade sig om det i sin blogg, varpå jag skrev att jag skulle vara värre och säga kuk i radion. Föga anade jag då att jag faktiskt skulle bli tvungen att säga det onämnbara ordet, men den förbaskade radioprataren på RIX FM hade läst min blogg och utmanade mig att säga det jag sedan sa.

Men i dag slapp jag prata om dylika ting. I dag pratade jag om Bumsofanter i P4:s Karlavagnen.

När jag kom fram till Reservatet STHLM i måndags kväll hade jag fått e-post från producenten av Karlavagnen som ville prata med mig om mina Bumsofanter. Det var radioprataren och konstnären Stina Wolter som hade sett dem och önskat få med mig i programmet. I dag var temat ”Våren och jag” och de tyckte att där kunde nog Bumsofanterna passa in.

Så jag pratade med producenten, Johanna, och det bestämdes att de skulle ringa upp mig halv elva i kväll. Jag hann precis hem från min resa och ramlat in med packning, fru, barn och hund då de ringde. Det var lite nervöst men mest roligt. Jag har aldrig pratat inför ”ett antal hundra tusen personer” som hon sa, Stina…

Om du inte hörde min vackra stämma ljuda ut över eternejederna så kommer det att dyka upp på den här sidan inom kort, hoppas jag: sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3117

Läs mer om: ,

– Jag vill skiljas. Jag älskar dig inte längre.

Ja, så sa hon. Hustrun till en av Sveriges högljuddaste och känsligaste bloggare som vill vara anonym.

Så här skrev han till mig:

Du är ju en av de få som uppskattar riktigt värde i en blogg, så jag tänkte på dig ikväll när jag satt och skrev. Jag skulle gärna ha dig som läsare. Gillar du så får du gärna länka, men utan att avslöja att du vet att det är jag som skriver.

Jag ska avslöja en hemlighet. Vill man att jag ska göra något måste man fjäska och stryka mitt ego medhårs (inte mothårs för då somnar jag). Jag vet, jag är svag.

Du kan alltså gå till blogg.alltombarn.se/ensammapappan

Mannen i fråga bär både sitt ego och sina känslor utanpå. Ibland retar han upp folk, i bland får han dem att smälta. Gärna på samma gång. Man vet aldrig riktigt vart man har honom, en riktig filuring är det…

Men en sak har alltid funnits som ett försonande och förlåtande drag. Hans kärlek till sin familj. Den har alltid varit äkta och stor. När vågorna rullat höga och man inte riktigt vetat om man ska lämna skeppet eller följa det till botten (i ett litet projekt vi båda var involverade i) så har jag alltid tänkt: Men han måste vara en vettig person ändå, varför skulle han annars hans vettiga fru vara gift med honom…

Nu kommer det inte vara så länge. Den viktigaste bojen som hållit kvar och förankrat honom har kapat linan.

Men jag tror det går bra ändå. Han har ju andra bojar i sitt liv. Eller som han själv säger:

Jag som normalt brukar ha full kontroll över min tillvaro står plötsligt mitt inför en situation där jag helt tappat kontrollen. Jag är som en kamikazepilot i ett okontrollerbart flygplan som helt gått i spinn. Det enda i min tillvaro som verkligen fungerar är kärleken till mina två barn.

Jag kan förstå att den nya bloggen är hemlig, både för familjens skull, och för det kan ge honom en chans att blogga om sånt som är viktigt, utan att tyngas av tidigare spektakel. Känner jag honom rätt kommer den dock inte vara anonym för alltid.

Under tiden kan du njuta (förlåt om det låter cyniskt) då en av landets största bloggbegåvningar går i spinn och brinner upp med krossat ego, rädsla, vrede, ånger, ångest, ensamhet och – inte minst – stor kärlek.

Heja Ensammapappan!

Läs mer om: , ,

Angående mitt inlägg om att skaffa en tredje hustru frågade Imse om inte JV skulle skaffa sig en extra man. Tja, det kan hon väl göra. Hoppas hon skaffar en rik karl…

Neeeej, alltihopa är förstås bara på skoj!

Senast i går läste jag en spännande artikel om fotografen Lee Miller i senaste numret av Icakuriren. En del av Lee Millers bilder ska visst visas på Mjellby konstmuseum i Halmstad i sommar.

Hon var tillsammans med konstnären Ray Man som var surrealist och ville leva i ett fritt förhållande. Tyvärr tänkte han inte på vad det innebar, nämligen att det även skulle omfatta hans flickvän. Då hon började leva ut sina lustar blev han så svartsjuk att han nästan blev galen och nästan tog livet av sig.

Så kan det också gå, hehe…

Läs mer om: , ,

Eftersom vi hade fint besök i helgen tog vi med oss hela familjen till leksaksmuseet i Vadstena (efter att jag nästan spöat dem alla i minigolf. Där fanns en utställning från tävlingen Årets pressbild, och då gjorde jag något som man antagligen inte får göra. Jag fotograferade ett av de vinnande bidragen.

Jag vet det är hemskt. Men de slog mig helt plötsligt att jag stirrade på en man som jag ska möta om tre veckor:

Usama Aziz (5896)

Fast nej, vi ska inte mötas i ringen eller så… utan på en helt fredlig vegetarisk restaurang i reservatet. Usama Aziz ska kanske bli årets Hedvig Lindhal, säger jag lite kryptiskt och återkommer då jag vet mer…

Läs mer om:

Läs mer om:

Efter att gått omkring med en Obama-doftkudde runt halsen i en vecka vet jag hur Barak Obama luktar. Han har en söt doft av lavendel och kamomill.

Barak Obama som doftpåse


Andra bloggar om , , ,

Läs mer om:

Jag är inte bara rolig och informativ. Jag är snygg också!

Japp.

Nu är det sagt, och det är lika sant som sagt. Det är en av mina absoluta favoritläsare som avslöjat det uppenbara i en kommentar.

Jag vet inte vem hon är, men att hon är sympatisk, intelligent och har god smak säger sig själv.

Tyvärr sa hon inte VEM i Lost jag är lik. Kanske menar hon Locke:

lost


Andra bloggar om: , , , , ,

Läs mer om:

Vår personalfia smyger omkring i korridorerna och frågar folk vilken kändis de skulle vilja vara vän med. Jag vet inte om det rör sig om ett förtäckt personlighetstest eller om jag ska vara ärlig.

Nåja, efter en dags grubblande kom jag fram till mitt svar: Alexander Bard!

Han kan visa mig sitt hemliga badställe i Motala och jag kunde värma upp mitt torp i Vadstena med hans närvaro. Vi skola hålla varandra i hand och dansa genom de djupa skogarna i Östergötland.

Min jobbarkompis rynkade först på näsan, men sken upp när det sjönk in. Ja, du kan ha rätt! sa hon.

Det tror jag med. Han är kul och bitsk och skärpt, och då skulle jag också tvingas vara det.

Det vill säga: till skillnad från i dag, med mina nuvarande vänner, som är så sinnesslöa att de inte ens kan läsa min blogg. Därför vet de inte ens att jag baktalar dem och säljer ut dem mot en liten tomte från Motala med kortbyxor och knätofs. Tjo!

En ”jag mötte Lassie”-historia i sammanhanget är att en före detta arbetskamrat var klasskamrat med hans bror och gick i samma skola som den kände Bard. Hon sa att han, Bard alltså, var begåvad men underlig. Det tolkar jag som att han åtminstone till hälften var en äkta Motalabo.

Alexander, när du läser detta, min e-post syns i högerkolumnen. Ring mig!


Andra bloggar om , , , ,

Läs mer om:

Månadsarkiv

Bloggare som jag träffat

Hitta till min receptbank!

Råkost.se