Verkligheten som jag ser den
Företaget har ju flyttat från Vackra Vadstena till Motala. En jobbarkompis som faktiskt bor här bad mig åka upp på Dunteberget och ta en bild av stan.
Eftersom dagen ändå var förstörd gjorde jag det. Fast det var inte så lätt som hon velat antyda för det var ju en massa hus och träd i vägen överallt. Till slut bröt jag mig i en oskyldig trädgård för att få ta den här bilden.
När jag kom hem sa hon bara:
– Är det inte mera vatten?
– Nej.
Läs mer om: Jobbet, Städer och vind
På lördag ska jag umgås med en massa vältränade människor igen, 1 700 närmare bestämt. Då ska jag och gänget dema Holistics produkter på Globen under SUPER SATURDAY.
Det kallas inte så för att jag ska stå där och flexa magfläsket utan för att Les Mills ska utbilda 1 500 instruktörer (och 2oo VIP) från olika gym runt om i Norden på de nya träningsprogram som de tagit fram.
Holistic är inbjudna att dema och hålla föredrag. Klockan 15.45 ska Bertil Wosk hålla ett föredrag som heter ”Antioxidanter och omega-3 för den aktiva människan”. Och under hela dagen ska vi servera en drink som heter ”Ett glas rött”.
Blanda Jo Juice (äpple, apelsin, passion utan tillsatt socker) med dubbelt så mycket vatten än det som anges. Lägg i Holistic REDS och Holistic Lecitin. Mixa och njut!
Läs mer om: Jobbet
Jag och Drutten var på mässa i helgen… Eller rättare sagt. Vi trodde att det skulle vara en slags mässa, men det var en marknad. Vår monter… Vårt marknadsstånd var i en båthall. Det såg inte så kul ut när vi kom. Och det luktade inte så gott heller. Men vi sa att det skulle bli bättre då det var fullt med stånd och besökare.
Man får betala dyrt för att få något gratis…
Konserten drog mycket folk…
Men visst kom det en del folk till oss…
Eftersom Druttens bror och familj bor där kunde vi bo en gästlägenhet. När vi såg hur stor och fin den var fick vi rycket och ringe upp våra respektve och tvingade dem att komma ut till oss på lördagen… Jag tyckte det var en fin bild med Maja i Druttens och hennes sambos knä, men Druttens kommentar var: ”Men usch, fy då! Vi ser ju ut som en familj!”
Och på söndagen åkte vi helikopter. Jag var på väg att få åka helikopter då jag var fem-sex år ungefär och jag var med pappa och storebror på Näsinge flygfält. Men så bestämde vi att vi skulle åka nästa år istället… och så blev det inget av. Nu, typ trettiofem år senare, blev det äntligen av. Druttens sambo som syns här hade samma erfarenhet då man kunde flyga helikopter på Skänninge marknad, och hans pappa sa år ut och år in att de inte hade år utan skulle åka nästa år…
Jag sa klippa ihop en film så fort jag hinner… I morgon ska jag åka till reservatet och träffa gladiatorn Plexus. Vi ska bryta arm. Sedan ska jag åka till Ytterjärna, för på tisdag ska vi hålla kurs för idrottare. På lördag ska jag dema på Globen, och på söndag fyller jag fyrtio. Dås ka jag åka hem.
Vi har stängt växeln i två dagar för att umgås med Claës Beckman från Stockholms ledarinstitut som lär oss saker och leker roliga lekar med oss.
I går hade han en övning där vi hittade fyra olika personlighetsindivider. Det blev en står aha-upplevelse för alla då vi upptäckte att vi alla pendlar mellan dessa typer, och att detta pendlande är en naturlig del i förändringsprocessen, och att man måste respektera denna process.
Här är en övning som går ut på att man ska bli glad och berömma sig själv när man begår mistag:
Här är en övning där vi ska flytta alla stolar från en sida av rummer till den andra utan att kliva ner, utan att prata, och när vi kommer fram ska alla stå i ordning hur man bor från norr till söder. Inte så lätt men det gick.
Här finns fler bilder och filmer.
Läs mer om: Jobbet
Jag vågade återigen prova att vara Saraaa för en timme. Luften fylldes av tuttifruttidoftande bubblor. Huvudet svällde med glad musik och jag kände för att dansa, dansa!
På med läppstift och högklackat, och så svängde jag de lurviga i kristallkronan!
Ja, Saraaa har en kristallkrona i sitt rum (orättvist). I den svängde jag mig till toner av musik som dansade ut ur mina öron. Jag kände mig fylld av energi. Jag skrev av lycka. Jag var Saraaa!
Flickorna skålade och det var fest!
Sedan vaknade jag upp och var mig själv igen. Satte mig själv på plats och tjurade resten av dagen…
Phui! Första dagen på jobbet efter en livsuppehållande semester. Sånt är aldrig kul. Som att krypa ner i kistan igen. Typ ungefär.
Och inte blir det bättre av att man börjar dagen med en chock!
Kontoret var borta!
Fanns inte.
Tomt!
Ja, kan du tänka dig. Mina kära arbetskamrater hade tagit tillfället i kragen och flyttat hela företaget då jag låg på kurort och solade vaderna. När jag dök upp i dag – glad i hågen som en påtänd lärka – så var kontoret tomt. Helt tomt. Sånär som på en lapp där det stod:
”Vi ses i Nangijala!”
Men så lätt blir man inte av med mig. Å nej, jag går inte på det där tricket tre gånger. Jag spårade upp dem minsann. Man måste allt flytta kontoret längre än till närmsta stad för att undkomma mitt luktsinne. Jag hittade dem.
Jag bröt upp dörren till det nya kontoret och klättrade över barrikaden med en orörlig min (precis som det är vardagsmat för mig att klättra över barrikader, och det är det ju – nästan) och hälsade på alla som jag kunde finna…
Det var lite som att vara helt ny på jobbet det här att komma till ett nytt kontor i en ny stad. Jag var blyg och försynt och letade efter min plats (bordet till höger bilden ovan), granskade min omgivning med stora ögon och försökte klura ut vem man skulle fjäska för, vem man ostört kunde trampa på och vem man kunde fika med.
Och i morgon är en ny dag.
Läs mer om: Jobbet
Denna blogg om sensitivitets-träningens hårda baksida, verklighetens abstrakta skönhet, förbrödringen inom feminismen och illusionen om allt är skapad av sin största beundrare, den misslyckade självkritikern H C Barregren i Vadstena, en drömmare, en djurvän, en författare utan plan som bloggar för en bättre värld, vars bästa egenskap är att han kan nås på akajos(a)gmail.com.
