H C Barregren
Verkligheten som jag ser den
Verkligheten som jag ser den
Jag hade problem för ett tag sedan. Jag vaknade för tidigt och kunde inte somna o. Lyckligtvis blev det bättre. Då kom vintertidsomställningen och vände upp och ner på allting.
När man vaknar för tidigt är det skönt att krypa in till någon som är varm och go. Det är världens bästa sömnmedel. Tyvärr sover JV på en madrass på golvet sedan en tid tillbaka. Hon får ont i ryggen i sängen, nu när magen växer. Då har jag bara Dejsy att värma mig hos, och tja… hon är ju inte så stor.
Så vad gör man då? Jo, jag kryper ner till JV på morgonen. Då kan jag somna om. Tänk, där ligger vi på golvet bredvid vår stora säng som Dejsy får ha alldeles för sig själv.
Dejsy tycker att det går alldeles utmärkt. Det ironiska är att nu är det JAG som får ont i ryggen av att ligga på den hårda madrassen. Den som sa att äktenskap är svårt har rätt….
JV:s första blogginlägg blir ett recept och en beskrivning på hur man gör Lecheflan. Jag lovar: ditt liv kommer att förändras för alltid…
Läs mer om: Frugan
Jag revolutionerade bloggsfären här om dagen då jag fotade min lunch. Nu går jag ett steg längre, och fotar saker som jag SÅG på lunchen, vad ska komma härnäst?
Läs mer om: Frugan
Jag tycker att kvinnor är sexiga i mankläder. Ja, det tycker nog all… flera. I amerikanska filmer brukar tjejen alltid gå omkring i bara trosor och mannens för stora skjorta när hon ”sovit” över första gången.
Likadant gjorde den ensamma mamman som sökte och inte alls ville vänta till sista utröstningen. Det syntes ju hur tydligt som helst.
Nåväl. Här om dagen provade JV mina kläder. Närmare bestämt min stavgångshandskar, de där som ska stå emot 20 minusgrader och 31 sekundermeter motvind, de där som är stora även för mig…
När JV tog dem på sig höll hon på att falla framlänges av bara tyngden. Hon var mer söt än sexig, tyckte jag.
Fast nu när jag ser bilden så inser jag att lite sexig är hon ändå, alltid…
– Vad är gosa? sa hon.
– Det här sa jag och visade.
Så nu vet hon vad gosa är. Det är att kastas ner i sängen av en brutal sälle (orakad dessutom) som stönar Å, å, å då han klämmer på diverse mjukdelar samtidigt som en chihuahua springer fram och tillbaka på mage och bröst och slickar en i ansiktet.
Kan förklara varför hon numera springer åt motsatt håll när jag slänger ifrån mig ölburken och drar av mig brynjan och skriker:
– GOSA! GOSA! GOSA!
Tja, så är det hemma hos oss…
Läs mer om: Frugan
Första dagen på jobbet efter nästan tre veckors semester. Återigen frågar jag mig – hur kunde de överleva så länge utan mig? I dag kunde de inte lämna mig ifred ens fem minuter så jag kunde rymma på lunch!
På kvällen firade jag och JV vår första brölloppsdag med att äta en jättegod middag på Skutan.
När vi ätit färdigt la jag Ratatouille på den renskrapade tallriken och skrek:
Det här vill jag inte betala för! Det är ju en råtta i maten!
JV kanske tyckte att jag var lite pinsam, men vad tusan – hon borde ha vant sig vid det här laget….
Sedan gick vi hem och gjorde banansplit. Med bananer.
Läs mer om: Frugan
Kanske ska jag gå till jobbet. Akta mig noga för att gå in, förstås. Och undvika alla nät som ligger utlagda. Nej, jag ska stå utanför och se in på de andra stackarna som tvingas jobba i dag. Kanske tar jag på mig färgglada bermudasshorts bara för att visa hur ledig jag är. Men jag får akta mig noga om de kommer ut. Då gäller det att springa!
Tack till Jeheliba och hjältehunden Leo som hämtade oss i Motala i går, så vi slapp åka till Mjölby och vänta där en timme på en buss till Skänninge och sedan ta buss till Vadstena. Vi kom hem klockan tio istället för klockan tolv. Det gjorde stor skillnad!
Vadstena är verkligen som en egen ö, ett vackert sjunkande Atlantis. De omgivande stationssamhällena: Motala, Mjölby och Linköping har bra kontakt med yttervärlden. Till och från dem kommer man lätt. Men till Vadstena! O, nej…
Vadstena lever i sin egen bubbla, en mödomdshinna man måste tränga igenom varje gång man vill komma tillbaka. Det är livsfarligt att åka härifrån, för man vet inte om man släpps in igen – eller ens om staden ligger kvar på samma plats.
Nu är vi i alla fall hemma igen. Dejsy hittade sin säng.
I dag ska jag tvätta kläder. Kan du tänka dig så infernaliska dessa kvinnor är. Redan när vi åkte iväg på jullov visste JV att vi skulle komma hem igen, och hon visste att vi skulle komma med sönderrivna, svettdrypande kläder. Därför satte hon upp oss på en tvättid en och en halv vecka i förväg!
Det skulle aldrig en man göra.
Innan JV dansade in i mitt liv misshandlade jag alla kläder som fanns. Och när det inte fanns några frivilliga grävde jag fram dessertörerna. Och när de var förbrukade bortom räddning letade jag upp kläder som inte fanns och som aldrig borde ha funnits och slet ut dem.
Och när de hade självdött eller tagit livet av sig, vet du vad jag gjorde då? Då vände jag dem ut och in!
Sedan kunde jag kanske – under pistolhot – släpa mig bort till tvättstugan med ett knippe kläder sprattlande i famnen och hoppas på en tid ledig just när jag trängde mig in.
Ja, tiderna förändras. Det märsk att man inte är ungkalr längre. Nu doftar jag som en nyutsprungen ros mest hela tiden.