Här kan du läsa mer.

Läs mer om: Familjen, internet

Tjoho, brorsans webbföretag är gasell. Deras företag, Nodeone, har vuxit med makalösa 3 346 procent på tre år. Till och med bättre än Holistic (som blev gasell tre år i rad). Jag var med i starten av detta äventyr, då företaget hette Webbredaktören, som sedan blev något annat, som sedan blev något annat.

Jag var så jäkla fattig då. Jag minns hur vi hade styrelsemöte ute på ett berg med utsikt över stora tankfartyg som tuffade in mot Göteborg. Där satt jag med min ångest och tänkte att om några år ska jag kanske tänka tillbaka på denna tid och minnas hur fattig jag var, nu när företaget är framgångsrikt.

Och så blev det. Nästan i alla fall. Jag är inte med i företaget sedan flera år tillbaka, men jag är lika stolt och glad över deras framgångar som jag är över mina.

Jag önskar bara att jag kunde sträcka mig tillbaka i tiden och säga till den ångestladdade Christer att allt kommer att ordna sig. En dag kommer du se tillbaka på den här dagen och veta att allt gick bra.

Fast vem vet, kanske har jag just gjort det. Kanske ska passa på och be mig klippa mig och skaffa mig ett riktigt jobb, medan jag ändå är i gång

Läs mer om: Familjen, internet, minns tillbaka

Helgen började med att dagis hade stängt, så Maja följde med till pappas vuxendagis och jobbade istället. Hon…

Inventerade lagret med Hanna…

Sedan hjälpte hon till med inköp och lärde Hanna hur man använder en miniräknare. Det tog lite tid, men till slut fattade hon nog galoppen…

Sedan diskuterade hon senaste kvartalsrapporten med ekonomichefen Ann-Sofie. Det verkar ha gått bra för oss…

Sedan hjälpte hon Nettan i kundtjänst (obs gamla bilder)…

Därefter var det lunch…

Och så gick det som det gick. Det är jobbigt på vuxendagis…

Hanna ville också sova, men då var soffan redan upptagen…

Sedan åkte vi till farmor där Maja äntligen hittade en vattenpöl värdig hennes talang…

Och stark är hon, så hon kan hjälpa mamma skjuta upp vagnen upp för en stor backe…

Snabb måste man också vara när de vilda kusinerna kommer på besök…

Läs mer om: Barnet, dagbok, Familjen, Jobbet

Vi har en gammal kär (konfliktfylld) jultradition som går ut på att mamma tvingar mig att köpa byxor vid varje mellandagsrea. Det är, ska jag väl tillägga, det enda tillfället på året då jag köper byxor.

Just mellandagsrean är kanske inte bästa tiden att dra ut mig (sparkande och skriande) till en affär där man ska klä av sig naken inför en massa främlingar och prova tio tusen byxor som inte sitter lika skönt som den gamla trotjänaren från förra året, men det är en tid då jag brukar vara hemma och vara någorlunda lugn.

Förra året lärde mamma JV hur en slipsten (knogjärn) ska dras, och hon trodde naivt nog att JV var mogen för den stora fajten i år och släppte iväg oss ensamma…

Ha! Mamma har 39 års erfarenhet av att fajtas med sin unge. JV hade ingen aning om vad hon gett sig in i.

Det bidde inga byxor i år (seger!).

Det bidde bara ett par handskar.

Och de var inte ens på rea.

Läs mer om: Familjen, JV, mode, semester

Jag kan inte minnas ha haft en riktig vit jul. Jag vet att jag måste haft det i min barndon, men det är så länge sedan att jag inte kan minnas det. En jul vet jag det var en massa vit snö, och jag och min bror var ute och lekte mitt på dagen då mamma och styvfar var ute på nåt ärende. När de kom hem fick vi gå in med skäll, för man ska inte vara ute och leka på julafton. Det var synd, för den julen kom inte mormor och morfar på grund av sjukdom, så leken mitt på dagen var det enda roliga jag hade den julen.

I år hoppades jag på vit jul. Trots att vi firar den hos min bror i Göteborg. På vägen dit var de snöyra och krypa fram i sextio på motorvägen som gällde. Skulle snön ligga kvar? Dagen innan julafton firade vi jul på Liseberg (första gången för mig) och då var det snö, men på vägen hem kom regnet…

När jag åkte in till bror min så var det dimma och endast fläckvis snö mot ett gråslaskigt Göäteborg som mötte mig. Inget stämningsfullt alls. Själv bor han på ett berg vid kusten, och det första som slog emot en var en slagvind som mätte storm i byarna. Nåväl, det skingrade i alla fall dimman. I gengäld piskade den saltbestänkt regn i ansiktet på en.

- Regn och vind i Göteborg, det kunde man aldrig tro! trumpetade jag ut det första jag gjorde.

Men resten av julen blev bra. Barnen var glada, maten var god och tomten kom just som jag hade gått ut. Attans också att jag alltid ska missa honom!

Senare på kvällen blev jag mästare i ett nytt sorts spel, som jag inte skulle trott existerat om jag inte sett det med egna ögon. Man skulle stå på en platta och vifta med en pinne i luften och rätt som det var åkte man slalom på teven… och vad heter det… sån där bräda där man (eller rättare sagt: Jag) kan göra volter i luften.

Det var kul.

Bilder från julen 2009

De vackra människorna dök upp

Julgröten, det bästa på julbordet. Nej, den är inte rå…

Mina brorsöner

Johan vill bara äta om man håller handen. Pappa får rycka in.

Jag får väl ha med en bild på mig också. Fjorton kilo lättare sedan råkostdebuten i maj

Dejsy spanar efter tomten

Vi ska bygga en så hääär stor snögubbe (ja, i skogen fanns lite snö kvar)

En bumsofant nafsar efter Arvids fot

Jag är med på bilden med utklädd

Läs mer om: Familjen, jul, semester

Dejsy och hennes farmor tog en tupplur så skönt…

Tills en brutal sälle stack upp en kamera i nosen på dem…

Läs mer om: Dejsy, Familjen, semester

(på Johan, den lilla broder sonen)

Läs mer om: Familjen

(Inga krabbor skades under inspelningen, alla släpptes tillbaka i havet, en flyttade till Hollywood)

Läs mer om: Familjen, semester