Har du sett filmen I huvudet på John Malkovich? Där finns våningen nio och en halv, en halv våning som egentligen inte finns. Där bodde jag.

Stadshotellet i Växjö har en våning som heter tre och en halv. Den finns kanske i tiden men inte i rummet, och första kvällen upptäckte jag en lönndörr som ledde direkt från mitt rum ner till en bar som överlevt förbudstiden.

Jag vet inte varför, men jag kan inte motstå hemliga lönngångar, trots att de sällan leder till något gott. I detta fall en hotellbar.

Mitt sinne för alkohol är ungefär lika bristfälligt utvecklat som min dödslängtan, och jag började jag springa runt som ett djur i bur och gnällde inställsamt när jag stötte samman med diverser karaktärer från en dålig deckare.

Jag lättade mitt hjärta för en närbelägen bartender som pekade ut en kamouflerad nödutgång, och innan jag visste ordet av stod jag på gatan och fick springa runt halva kvarteret för att komma tillbaka till hotellfoajén där Saraa materialiserade sig med en mobil i handen och sa – med sin hesa röst som kan få vilken utlevad porrstjärna som helst att stämma sin talpedagog – att hon just skulle ringa mig.

Detta verkar vara ett återkommande tema under min resa: skumma hotell och en Saraa med en mobil i handen.

Men å andra sidan kan jag ju minnas helt fel.

Här är Bara Saraas inlägg om Smålandsresan