Det är kul med det här jobbet, att man får testa en massa spännande hälsogrejer. Har du någon gång tänkt att optimal hälsa är ditt viktigaste mål i livet? Det är en rätt spännande tanke.  Vad är viktigast för dig: att må bra? Ja, varför inte… om man inte är frisk och mår bra blir allt annat så mycket svårare och tråkigare…

Man kan läsa vad kraniosakral terapi är hos bröderna Tranbergs: www.tranbergs.net/INSTITUT/KranioSakralosteopati/tabid/56/Default.aspx

De säger bland annat att:

Kraniosakral terapi är en mjuk manuell behandlingsmetod som utvecklats ur osteopatin av den amerikanske osteopatiske läkaren William G Sutherland. [--] En fysisk/fysiologisk mekanik som omfattar skallen (kraniet) med dess fogleder, korsbenet (sacrum) och dess förhållande till höftbenen, ryggkotorna, hjärnhinnorna, hjärnan samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan och dess cirkulation. [---] Terapeuten är även väl tränad i att med sina händer registrera kroppens vävnads- och vätskerörelser. [---] De avvikelser som uppstår av en obalans registreras av en erfaren terapeut och med olika tekniker assisterar terapeuten vävnaden tillbaka mot sin ursprungliga rörelse.

Det är en deltidsarbetande arbetskamrat som går i lära hos Tranbergs, och hon övar sig på oss. I dag närmare bestämt på mig. Hon frågade om jag hade några sjukdomar eller besvär.

Jag sa (för att göra en lång historia kort): ”Ja, jag har haft mycket besvär med reumatism, men sedan jag la om mina matvanor har jag blivit helt symptomfri och behöver inte längre äta någon medicin…”

Sedan funderade jag och funderade jag och kunde inte komma på några fler krämpor att skryta med. Hon sa: ”Du är verkligen ovanligt frisk, kan man säga…”

Och det där var intressant. Jag har lidit under den här reumatiska sjukdomen kallad Betchet i över tio år, och har stundtals varit extremt sjuk och inlagd på sjukhus i veckor. Att vara sjuk har blivit en del av min identitet.

Men nu är det inte längre jag. Jag är inte en sjuk person längre. Jag är kanske till och med ovanligt frisk och krämpfri för min ålder.

Tål att fundera på ett tag. Kul, ja! Men också trist att förlora sin identitet bara så där…

---
Läs mer: