Inget ont utan att det för något gott med sig, heter det ju. I går läste jag att under första och andra världskriget sjönk antalet fall av diabetes till noll. Tack vare ransoneringen åt folk mindre socker och mindre processad mat. Det ledde även till att antalet hjärtinfarkter minskade drastiskt i Sverige under kriget. Sedan var det ju många miljoner människor som dog av vapen, men det är ju en annan femma.

Jag hörde ett föredrag av Dick Harrisson. Han berättade att kriserna blir allt mer frekventa men också kortare. På 1300-talet kunden en ekonomisk kris vara i 150 år. Sedan sjönk det ner till 50 år och 15 år och nu ligger vi runt ett och ett halvt år.

Trenden har varit tydlig de senaste tusen åren. Kriserna kommer oftare, drabbar oss snabbare men löses snabbare. När pesten kom dog upp till 80 procent av befolkningen, sa han, och jämfört med det är dagens finanskris inte mer än en behaglig vindpust.

Tyvärr är vi väldigt dåliga på att minnas kriser. Hur många kriser minns du de senaste tjugo åren? Vi har haft runt tio kriser under denna period.

Nu läser jag att avfallsmängderna krympt med 20 procent det senaste halvåret. Det är ju underbart. Lågkonjunkturen gör att vi konsumerar mindre och för första gången på någonsin så minskar vårt sopberg istället för att öka. Perfekt!

Tyvärr innebär det att vi måste importera sopor från utlandet, närmare bestämt 40 000 ton avfall från Norge och Holland som vi ska bränna här i Sverige för att skapa fjärrvärme.

Håhåjaja…