En bra, personlig blogg är som en teveserie eller radioprogram som man följer inte bara för att de enskilda episoderna är bra, utan för att man lär känna huvudpersonerna.

Man sympatiserar med dem och tycker att det är rolig eller spännande att följa deras öden och äventyr. Man vet hur de kommer att reagera i de olika klister som de fastnar i, och ibland är förväntan inför det som ska komma det roligaste.

Och precis som med en teveserie kan det dröja ett tag innan man kommer in i en blogg. Jag brukar inte upptäcka teveserier förrän de gått en säsong eller två och man snubblat in på dem ett antal gånger.

Jag började till exempel se på Lost ungefär vi den tiden då alla slutade att följa den, för de tyckte att den började balla ur.

Och likadant kan det vara svårt att förklara varför man gillar en viss teveserie för en person som aldrig sett den. För några år sedan älskade jag teveserien Fraiser, men satte man ett stackars offer i soffan och uppmanade dem att titta på ett avsnitt för första gången, så satt de alltid som levande ljus och fattade ingenting, medan jag och min dåvarande sambo vek oss dubbelt av skratt.

Allt berodde på att vi kände karaktärerna.

Men det två finns stora skillnader mellan en teveserie och en blogg. I en blogg är det – förhoppningsvis – en verklige person bakom. Inte en skådespelare utan en människa som bjuder så mycket på sig att du lär känna honom eller henne – på riktigt.

Det blir en vän som du tycker om att följa genom livets skeende.
Men det slutar inte där. Du kan också bli delaktig i dramat. Du kan skriva kommentarer med uppmuntrande beröm, önskemål om ämnen eller bidra med dina tankar och åsikter.

En blogg är aldrig bättre än sina besökare. Därför är Bums.nu, i mitt tycke, världens bästa blogg, för jag har världens bästa besök… medproducenter.

Du, bland annat :-)

Varför bloggar jag

---
Läs mer: