Jag satt över på jobbet en kväll och slösurfade samtidigt som jag satt och sa ja, mm, oj, i telefonen. Då ramlade jag inpå Aftonbladets hemsida. Jag brukar undvika den enär den är så tyngd av reklam.
Tidningen hade – gissa en gång – en sexbilaga. Den där tidningen verkar ha nippran på det. De presenterar ju en ny stor sexundersökning varje vecka, och nej, jag brukar inte läsa dem. Men den här gången gjorde jag det.
Jag läste först vad män gillar och upptäckte till min förvåning att det var riktigt vettiga saker som sades. Ojdå, det kanske kan vara läge att läsa vad kvinnorna gillar också (det var så länge sedan, minnet börjar tryta). Då läste jag – till min fasa! – att man måste putsa sina fönster om man vill ha sex!
Det slog mig att jag inte putsat mina fönster en enda gång!
Inte så att jag är snuskig. Tvärtom, jag vill väldigt gärna ha det prydligt omkring mig. Min mamma var en städfantastisk mamma, och som jag minns min barndom så städade, städade, städade hon hela tiden, och jag tyckte hon var sååååå tråkigt. När jag blir stor skulle jag aaaldrig städa, tänkte jag. Då.
Men hur det nu än är, ju äldre man blir, desto mer lik sina päron blir man, och nu börjar jag också städa. Men fönstren? Nej! Varför…
Ja, hur skulle det gå till? På insidan går ju bra, men hur i helvete ska jag komma åt dem på utsidan? Grrr, det här med sex är verkligen inte lätt…
Helt plötsligt kommer ett annat barndomsminne tillbaka. Mamma som håller en hand runt fönsterposten samtidigt som hon hänger ut med halva kroppen genom fönstret och tvättar fönstret ren med en trasa. Och jag står på golvet och ser upp mot henne och gråter och ropar åt henne att komma in igen.
Aha!
Jag nämnde tidningens test på jobbfrukosten dagen efter, och AE börjar genast kvittra något om att visst måste jag tvätta fönstren, annars vill ingen flicka följa med upp.
Eh…
Då får det fanemig vara, muttrade jag surt.
Jag menar, jag har sett på TV att män som inte är vana att klä sig snyggt brukar avslöja sig själva genom då de gör ett tapper försök. Hur då? Genom att glömmer putsa skorna. Sedan dess är jag alltid mycket noga med att ha mina träskor putsade och fina. Men putsa fönstren med livet som insats? Nej, där drar jag gränsen…
Avtändande?
—
Andra bloggar om: sex, fönster, träskor (i den ordningen).
---
Läs mer: sex
Hahaha! Nä, putsade fönster eller inte bryr jag mig inte så mycket om, men den där stackars blomman har nog inte sett vatten på år och dag… Man skulle ju nästan kunna tro att du inte bryr dig och sen kan man dra en massa konstiga paralleller till att du inte skulle ”vattna” förhållandet utan bara bryr dig om dina tofflor…
Haha, där gjorde jag visst bort mig. Okej, blomman ska få vatten i kväll. Jag är faktiskt duktig på att vattna förhållanden, bättre än med blommor i alla fall. Tycker faktiskt inte om att ha krukväxter inomhus, bara snittblommor. Det är nån dum grej jag fått för mig. Jag gillar inte jorden, och jag vill verkligen inte ha växter med stora, vaxliknande blad, och jag vill verkligen inte röra dem, tror jag ska få salmonella eller nåt sånt. Knäpp? Javisst! Men det är bara charmigt. Vilket fint domännamn du har, nästan lika bra som mitt.
Det är faktiskt inte jätteknäppt. Vet du varför det inte får lov att finnas några krukväxter i restaurangkök? Jo, därför att det finns massvis med bakterier i jorden visst…miljoners miljarder eller nåt (fick jag höra av en kompis som är restaurangchef)
Jag har alltså alldeles säkert fått i mig en och annan basilusk i fredagsgrytan (och måndagsköttbullarna och onsdagspannkakorna osv)
Och tackar för domänkomplimangen. Många timmars svettiga funderingar ligger bakom. Fast du kom på ditt bums va? Moahaha.
Ursäkta min dåliga kvällshumor. Har inte ätit ännu. Ska genast gå ut i mitt bakteriefyllda kök och göra mig en varm macka!
Nu vet jag inte var jag ska tycka. Å ena sidan känns det skönt at jag inte har varit galen alla dessa år. Å andra sidan vet jag nu att blomkrukorna i köket är farliga. Grrr, varför kan inte folk ge mig snittblommot istället. De är vackrare att titta på och luktar ofta gott, och sen slänger man dem…
Det där med namnet. bums.nu som jag givetvis tycker är mycket fyndigt har en kul historia bakom sig. Den ska jag berätta om i nästa inlägg, tror jag, ska bara se om jag överlever en fruktsallad och sedan att betala en miljon räkninger.
Dessa räkningar. Varje månad tror man att man är av med dem för gott, och några veckor fungerar det, men sedan dyker de upp vid dörren igen som övergivna lindebarn… men ovälkomna som silverfiskar.
Särskilt på vintern kommer de, jag tror de flyr kylan och vill in i värmen. Kan du tänka dig, jag har haft hantverkare här och lagt på ny isolering på dörrkarmarna, men ändå kommer de in! Hur? Det är ju omöjligt. De kan inte smita in när jag går in – tro mig, jag kollar noga. Nej, de ligger redan där när jag öppar dörren. Det är ett mysterium.
Nåväl, nu ska jag betala de jag har innan deras större och elakare kusiner kommer och hotar att hämta sina ännu större och elakare sorebröder ifall jag inte betalar dem i tid.
Ska jag ringa insektsutrotaren? Vågar jag det…