Mamma gav mig Predikanten i julklapp eftersom den utspelar sig i Fjällbacka (jag är född i Strömstad). Det var innan hon var känd, Camilla alltså, och jag tänkte: Hm, kul…
Sedan började jag läsa.
Jag ska erkänna att jag kände igen mig i början av boken då några av huvudpersonerna fick ett par odrägliga gäster som inte ville ge sig av (bor man på västkusten så).
Sedan var det mest ZZZzzzzz, tråkigt, tråkigt, tråkigt. Jag fastnade inte för karaktärerna och brydde mig inte om dem. Den så kallade gåtan var inte spännande, och snart fanns det bara en person kvar som kunde vara mördaren, och det var det också…
Men okej, det är inget brott att skriva en tråkig deckare som inte engagerar. Men. Och detta är ett stort Men. Det som retade gallfeber på mig var att jag satt och beklagade mig över den dåliga översättningen.
Jag har aldrig hört talas om en under- eller sjuksköterska som talar om sitt jobb som ”sin karriär”. Har du? Och sedan sade någon något i stil med: ”Sätt munnen där pengarna är”. Jag menar: eh…?
Jo, jag har hört det uttrycket förut, i en amerikansk fil som hette White man can’t jump. Det betyder något i stil med: Ryck upp dig, skärp till dig, klipp dig och skaff’ dig ett jobb. Typ. Men hur många gånger har du hört någon i Sverige säga: Sätt munnen där pengarna är?
Det var då, just då när jag satt och slet mitt hår i förtvivlan över den urusla översättningen som det slog mig att Predikanten inte var en översättning. Jag kollade på bokens baksida… jo, Camilla Läckberg, stod det, uppvuxen i Fjällbacka. Det var ju ingen översättning, MÄNNISKAN SKRIVER FAKTISKT SÅ…
Sedan gick några år, och nu är hon helt plötsligt jätteberömd och syns och hörs överallt. Och säljer i jätteupplagor (mer än mig i alla fall). Jag började tvivla på mig själv; var det något som jag missat?
Så kom då filmerna på TV. Två fredagar i rad har jag försökt se på dem. Men… ja, jag behöver väl inte säga mer. Det kommer ett avsnitt i kväll, Predikanten. Nej, jag kommer inte se på den.
Så är det.
—
Andra bloggar om: Camilla Läckberg, deckare, Fjällbacka, Strömstad
---
Läs mer: konst och litteratur
Jag ska erkänna att jag läst allihop. Och som ”jungfrusilar” funkade dom en stund. Jag har nämligen aldrig varit något för deckare förut. Och då var dom här lättuggade som en påse smågodis. (Men alla vet ju hur man mår efter allför många geléråttor och skumtomtar.)
Framförallt tycker jag att karaktärerna var vansinnigt onyanserade. Alla hade sin speciella uppgift. En är löjeväckande pompös (polischefen), en är smart och mysig (Patrik), en är… ja, jag kommer inte ihåg alla, nu, men du vet vad jag menar.
Sedan gick jag över till tyngre prylar, dvs Stieg Larsson, och då kändes Läckberg som en fis i rymden.
PS. Tack för att du förklarade ”Put your money…”. Jag har aldrig fattat vad det betyder förut.
En ankfjärt i rymden brukar jag säga, men smaken är ju som baken. Skönt att det finns fler som tycker som jag angående bokens kvalitet. Jag hade inte fel, hehe…
”Sätt munnen där pengarna är”. Jag menar: eh…?
eller som vi brukar säga i Sverige, rätta mun efter matsäck….
nu har jag kommenterat flitigare än du har. så jag leder…
dessutom så har jag en butik på min sida nu…de du!
så nu är det bara att du börjar köpa julklappar ….
http://carlsautosalvage.com
Jag har också en butik: http://akajos.myshopify.com/ Det finns inget att köpa, men ändå…