Tunnelbanan i Stockholm har utbildat guider som ska lära Stockholmarna att åka i mittenvagnarna. Tydligen tror boskapen att man kommer fortare fram om man åker längst fram eller längst bak, medan det är tomt i mitten.

Det påminner om modern skolmedicin som försöker bota symptomen istället för att komma rätta med orsaken. Istället för att fylla ut tomrummet i mitten av tåget borde man försöka fylla tomrummet som resenärerna har mellan öronen…

Ja, jag vet. Man ska inte slå dem som ligger och tala illa om de hopträngda. Det är politikernas fel, eftersom de envisas med att tränga samman alla stockholmare i ett reservat istället för att integrera dem med resten av samhället.

Det finns ju en och annan rymlig som tar sig ur labblabyrinten och slår sig ner i verkligheten. Broder Grimm, till exempel, har levt bland människor i femton år och börjar bli riktig kontaktbar, om än med regelbundna bakslag uppbackade av nostalgiska ursäkter.

Och så finns det modiga personer som ger sig in i träsket för att missionera bland de förlorade själarna. Chefen, till exempel, är nybyggare bland vildarna. Det går inte en dag utan att han rycker i kedjorna och längtar hem till Ödeshög med omnejd igen. Men tapper som han är härdar han ut, och ibland går han till och med ut, trots att det är där de finns.

Runt jul ska hela företaget åka på studieresa till de olyckliga. Vi ska se ett par välrekonstruerade exemplar som krupit ur sina tvångströjor och dansar omkring på en scen, utslungande försök till mänskligt tal, medan de spelar upp en parodi på normalt liv.

Teater kallar de det visst, stockholmarna. Jaja, tänk, vad ska de hitta på härnäst?

—
Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

---
Läs mer: ,