Jag visste förstås att det skulle bli skrik och panik på jobbet då jag var borta längre än en tupplur, men jag inser att även jag har underskattat min betydelse. Och då har det gått långt…
Jag har ihärdigt trotsat alla propåer att korta av min tillfälliga föräldraledighet, trots alla påtryckningar, kidnappningar, telefonsamtal, brev, sjungande telegram, hälsningar på Lugna Favoriter och störande beteende i största allmänhet från de landsatta flyktingarna.
Men för att få lite koll på läget ändå bänkade jag mig framför min iBook med en påse muntra popcorn och loggade in på fjärrstyrnimgsprogrammet (som en Lisbet Salander, fast man) och startade webbkameran på min dator.
De verkade ha ett slags krismöte (ett av många). Det var inte alltid lätt att höra vad de sa genom snyftningarna och de halvkvävda skriken. Ja blev tvungen att lägga till där det fattades saker, dra ifrån när det blev för mycket och ägna mig åt välvilliga tolkningar när det gick alldeles över styr, men detta fick jag i alla fall fram.
Fia (med darr på rösten): Ja, som ni alla vet så är vår käre medarbetare H C Barregren, den store bloggaren hemma och bloggar medans hans vackra hustru tar hand om deras nyfödda dotter, Maja, det vackraste lilla flickebarnet ni någonsin sett…
(Hon avbryts av ett halvkvävt skrik, en medarbetare springer in på toaletten med händerna för ansiktet)
Personalfia (gör en notering i anteckningsboken och fortsätter): Men vi måste vi ta oss samman och försöka lotsa kölen på rätt skuta. Det anser i alla fall jag. Sedan får ni andra tycka vad ni vill. Nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker…
Don Tomaso: Finns det kaffe?
Marister (blygt): Det känns som om någon skurit bort min högra arm. Och inte på något bra sätt.
Broder Grimm (farbroderligt): Vi känner alla så. Fast för min del rör det sig om min vänstra tå. Men jag hade de här byxorna på mig.
Don Tomaso: Jag tyckte jag hörde någon sätta på kaffemaskinen förut. Det borde vara klart nu.
Tovatrollet (hållande en snuttefilt, sugande på en tummetott): Jag har inte fått smodi på över en vecka. Jag är hungrig!
Nättolätt (till Tovatrollet): Slutade inte du förra veckan?
Tovatrollet (med låg röst): Jo, men jag missade bussen…
Valjona (släntrar in från vänster med en kaffekopp i handen): Jag anser…
Don Tomaso (avbryter): Är det kaffe du har där?
Valjona (skyddar instinktivt koppen med högra handen, vilket var ett dåligt val eftersom han höll koppen i just sagda hand): Ser det ut som kaffe, luktar det som kaffe, så är det kaffe. Just nu verkar det vara kaffe på golvet, men att tro är att inte veta och därför avhåller jag mig från vidare komplikationer tills hela frågan är utredd. Därför föreslår jag ett möte i morgon klockan 11.53. Ni kommer att få en inbjudan via e-mail och jag förväntar mig skriftlig bekräftelse innan alla gått hem (går ut till höger och ringer ett samtal)…
Drutten (kommer ut från toaletten): Hördes det mycket? Shit, jag trodde hela skitstolen skulle smälla. Alltså, jag lovar. Hemma råkar jag ut för det. Jämt. Där har vi förstås ett vedeldat utedass, och jag vill ha det varmt men min älskling gillar att frysa arslet av sig. Och hunden springer ibland på dörren så hela skiten välter… I’m so blogging this right nu genast… (springer och sätter sig vid datorn, låtsas arbeta)
Tovatrollet (lyfter snuttehanden): Kan jag åka med dig nä… (sänker handen) Nä…
Sångfågeln (kommer indansande): Gissa om jag är trött i dag. Det blev sent i går. Satte en ny låt, gjorde en demotejp och fem livegig. Sedan steg jag upp klockan fem för att köra lillan till dagis genom fem meter höga snödrivor. Hörde min nya låt på bloggen? Visst är den ascool! (tar sig en kopp kaffe) Jag fattar bara inte varför jag är så trött. Kanske kommer jag ner med en influensa.
Broder Grimm (farbroderligt): Ta en liter kolloidalt silver, två droppar cellsyre, D-vitamin och en aspirin och sov i tio timmar så känner du dig genast lite bättre. Det vet jag för det gjorde jag när jag var ung, och jag hade de här byxorna på mig.
—
Ja, så där gick det till. Ungefär. På grund av juridiska snårigheter kan jag inte publicera videofilmen (det är så svårt att sälja den då) utan ni får ta del av detta vederhäftiga utdrag istället. Jag hoppas mina arbetskamraters benägenhet att sakna mig dämpas något efter detta…
Läs mer om: Jobbet
